lördag 30 november 2013

KarlBertil Jonssons julafton?

Ett av mina absoluta favoritprogram alla kategorier är KarlBertil Jonssons julafton. Den är viktigare för mig än Kalle Anka på julafton och jag äger den tom på DVD bara för att jag tycker så mycket om den. Den handlar, ifall du inte sett den, om en ung man som vill vara Robin Hood och därför stjäl från de rika och ger till de fattiga. Det blir inte så bra när hans rike och snåle far upptäcker detta men det visar sig att alla tycker det är jättebra på alla sätt och vis.

Välgörenhet är alltid aktuellt till jul och de sista åren har etiska presenter blivit big buisness. Överhuvudtaget har välgörenhet i form av privatpersoners insatser vuxit lavinartat och många goda handlingar görs numer av helt vanliga människor som ser nöd de vill avhjälpa. Jag är själv medlem i ett par grupper via Facebook som försöker hjälpa vanliga människor som hamnat snett ekonomiskt, jag skänker alltid saker jag inte vill ha till second hand för att vinsten ska gå till behövande, betalar skatt, kommunalskatt, landstingsskatt och kyrkoskatt, lägger pengar i kollekten, i bössor på stan osv osv osv. Kort sagt; jag försöker bidra till att hjälpa andra. För det tycker jag är riktigt och rätt när det finns nöd. Hur man kan tycka något annat övergår mitt förstånd.

Därför blev jag ganska illa berörd under den gågna veckan då jag och en vän pratade om just välgörenhet och vännen påpekade att en gemesam bekant är starkt emot att hjälpa behövande. Jag blev först väldigt arg och tänkte att min andre vän är en idiot men drog ett djupt andetag och började fundera på hens argument som är att det inte är enskilda personers problem och ansvar att lösa statens åtaganden. Och att vi inte löser problemet genom att kortsiktigt lösa en enskilds situation samt att det får personer att fastna i bidragsberoende och en inlärd hjälplöshet. Det ligger, även om det tar mig emot att erkänna det, en del i det hen säger. Om vi bara lät bli skulle nöden öka och staten bli mer pressad att göra något åt situationen. Å andra sidan så kan det skapa en hel generation av övergivna; barn och unga som for illa för att varken staten eller det privata gjorde något åt saken. Och vilka konsekvenser får det? Och hur känns det att vara en av dem som ingenting har? Det vet jag betydligt mycket mer om än min vän som anser att välgörenhet inte är helt önskvärt.

För att vara emot en utsträckt hand till de som har det svårt är betydligt mycket enklare när man aldrig stått på andra sidan diket med ett tomt kylskåp för att pappa köper öl för matpengarna eller frusit sig halvt fördärvad på friluftsdagen för att man saknar vettiga vinterskor eller varit rädd för att tala om hemma att man behöver nya fotbollsskor och därför låter bli med blödande hälar som följd. Det handlar inte bara om att vara hungrig när man lägger sig eller att frysa om fingrar och tår. Det handlar också om känslan av enorm förlamande trötthet som vilar över en för att man alltid alltid alltid vet om att saker och ting inte är okej hemma. En utsträckt hand som ger en vänlig klapp på kinden och en biobiljett eller möjligheten att få äta rostat bröd till frukost i några dagar är inte så dumt. Det förändrar inte grundsituationen och det löser inte problemet men planterar ett frö med en förhoppning och en tilltro på omvärlden och framtiden, ett hopp om att den egna framtiden kan vara en annan än den verklighet man själv lever i. Men utan utsträckta händer planteras inga frön alls vilket kan vara värt att överväga när man står i valet och kvalet mellan att hjälpa eller låta bli.

tisdag 26 november 2013

Blöjor

Vi har valt, eller snarare om jag ska vara ärlig, så bestämde JAG att vi ska använda tygblöjor till våra barn. Den äldsta hade tygblöjor under en rätt kort period då jag var så sjuk när hon var liten att det blev nästintill övermäktigt att hålla på med tvätt och vikning av tygblöjorna. Så småningom brann de också upp och då orkade jag verkligen inte köpa nya och börja om. Men om jag minns rätt hade jag betalat 100 kronor för en hel låda med blöjor och ytterbyxor och hej och hå. Det var iallafall väldigt billigt.

Till sonen så togs det nya tag och jag fick dels en stor laddning av en vän men bytte också till mig en komplett uppsättning mot en halv bal toarullar. Nu är jag mindre sjuk och tvättandet går utmärkt liksom att låta sonen ha tygblöjor på dagtid. När vi åker bort och på nätterna har han vanlig blöjor för att få sova mer ostörd. Han har nämligen visat sig vara en liten prinsessa på ärten när det kommer till att sova i en blöt blöja. Det gör man inte. Det byts rätt ofta blöja men å andra sidan så säger de att tygblöjebarn blir torrare tidigt och det tror jag kan stämma. Dagens moderna pappersblöjor är väldigt torra och många barn har svårt att veta att de är blöta och kan tom hinna få utslag innan de själva känner att det är obehagligt.

Låt oss säga att det kanske därför i det här hushållet går MAXIMALT fem pappersblöjor på ett dygn men jag skulle snarare gissa på två-tre stycken men strunt i det. Det är i allafall som mest 32 blöjor på en vecka. Det är då minst en soppåse full. Om jag bara hade pappersblöjor skulle jag gissa på ett blöjsnitt på 10 blöjor dygn och alltså 70 på en vecka. Det är rent något fruktansvärt med sopor det. Framförallt om man räknar på ett år och sedan räknar ut hur många barn i Sverige som använder blöjor. Jag blir lite rädd när jag tänker på hur mycket blöjor det är. Dyrt blir det också. Själv köper jag alltid det alternativ som blir billigast för mig i affären. Med min dotter körde jag samma princip; så billiga blöjor som möjligt, och hon var också torr både dag och natt före tre års ålder. Det är nämligen också ett I-landsproblem vi drabbats av; att barn är så torra trots blöja att de inte ser någon vinning med att sluta med blöja och börja gå på toaletten. De dyrare blöjorna är i regel bäst på detta och många föräldrar köper det som håller torrt bäst. Till dyra pengar.

Dagens shoppingtur innehöll i vart fall ett blöjklipp! Dels hade jag en kupong på 35 kronor på ett paket blöjor. Köpte man två paket fick man 50 kronors rabatt. Det fanns också blöjor av butikens eget märke som skulle sluta säljas och därför reades ut för under 50lappen. Otroligt billiga blöjor idag alltså! Det gäller att passa på med pappersblöjorna och se till att slå till när det är som bäst erbjudanden. Ibland orkar man inte men ibland har man tur!

måndag 25 november 2013

Barn och ekonomi

Som jag tidigare skrivit så räknar man med att det kostar ungefär en miljon kronor att skaffa sig ett barn. Jag har i den här bloggen påbörjat en lista för att se vad mitt barn kostar mig under sitt första levnadsår och då han nu är bara fyra veckor återstår det en del tid innan vi är framme. Däremot tänkte jag göra en reflektion över livet med småbarn och ekonomi och en av de första sakerna man stöter på att tro sig behöva; skötväskan.

En ordinär skötväska kostar mellan 500-700 kronor och är alltså en väska där du ska förvara vad du behöver för att genomföra ett blöjbyte utanför hemmet, klädombyten och eventuell utfodring förutom amning. Ibland så medföljer det en speciell skötväska till barnvagnen så att man har två alternativ. I skötväskan så bör man sedan ha diverse produkter som kostar ytterligare ganska dyra pengar såsom speciella påsar för illaluktande blöjor, diverse reseförpackningar av salvor, speciella underlägg som du kan slänga direkt du använt dem med mera med mera i sammanfattningsvis andan av engångsartiklar. Det är nästan förunderligt att nappflaskan kan tänkas att användas mer än en gång men den har jag faktiskt ännu inte sett i någon engångsvariant.

Vad har då jag i min skötväska? Ja till att börja med så har jag inte en skötväska utan använder min arbetsryggsäck som normalt sett alltså transporterar mina arbetsredskap i form av planeringskalender, matlåda och diverse skrivböcker och annat lärartjafs. Den är svart och blå och har inte kostat ett öre eftersom jag fick den när alla våra saker brunnit upp för fem år sedan ungefär. I den finns sedan en handduk som jag använder som underlägg vid blöjbyte hemma hos vänner eller på platser där jag inte har ett skötbord. Blöjor och tvättservetter av engångsmodell finns också i ryggsäcken liksom ett par plastpåsar av typen fruktpåse från vilken affär som helst som jag stoppar blöjor och servetter i när de använts. Lite extrakläder har jag också och så småningom kommer det också att finnas en plastburk som rymmer tre portioner välling samt en nappflaska. Portionsflaskan för välling har jag bytt till mig från en bytesgrupp på FB. Det jag egentligen betalat för är blöjorna, tvättservetterna och extrakläderna. Och egentligen inte alls för blöjorna och servetterna då de kom i en sådan där gratisväska på BB. Men ni fattar poängen.

Känns då mitt liv meningslöst och tomt eftersom jag inte har en skötväska med tillbehör till ett värde av just under tusenlappen? Nej självklart inte. Mitt barn saknar inget och det gör inte jag heller på skötväskefronten. Hur jag kan vara så säker på det? Jo, när mitt äldsta barn föddes så fick jag nämligen pengar av min pappa till en skötväska då jag inte hade råd med en, eller inte tyckte det var värt att prioritera men på grund av en jobbig förlossning var ledsen och nedstämd under en ganska lång tid efteråt och på allvar trodde att jag skulle känna mig gladare med en skötväska. Den brann senare upp som allting annat och jag saknar den inte alls. Den var svart och vitrandig som en zebra och kostade runt åttahundra kronor. Helt sjukt. Inte nog med att den var sjukt ful, jag hatar nämligen djurmönstrade saker, den var galet dyr också. Åttahundra kronor, det är en massa roliga saker om man tänker efter före. Eller en grymt ful skötväska som försvinner i lågornas sken ett halvår senare.

Mycket av min inställning idag till vad man behöver ha och inte baseras på den där branden, så är det. Vissa saker är jag mer ledsen för än andra att jag lärt mig om det men vad gäller skötväskor så uppskattar jag det enbart. Handeln vill att vi ska tro att vi behöver skötväskor för de där pengarna, att vi inte är fullvärdiga föräldrar utan dem. Men vad är det för dumt snack? För all del, om du FÖR DIN EGEN SKULL vill lägga ut de där pengarna för att det får dig att må bra, att du tycker väskan är snygg och verkligen känner att den tillför dig något-köp den. I annat fall kan du låta bli och lägga en tusenlapp på sparande istället, en i längden mycket bättre investering för kanske både dig och ditt barn.

Mat och vettiga val!

De senaste veckorna har jag lyst med min frånvaro eftersom jag nedkommit med en son! Det uppstod en del komplikationer som gjort att jag legat ganska lågt på bloggfronten eftersom jag knappt orkat öppna datorlocket ens, än mindre på ett aktivt vis jobba för en bättre värld genom minskad konsumtion. Snarare har jag nog konsumerat rätt friskt de sista veckorna, främst då mycket snabb och lättlagad mat, helst tillagad av någon annan. Det har ätits en och annan hamburgare då det inte funnits ork till annat och vi också tillbringat rätt mycket tid på centralorten för diverse ärenden. Nåja, det är väl en övergående fas får man hoppas, annars lär inte mina sparpengar räcka långt! För sparat till denna ledighet har jag gjort. Inte för att kunna leva ett lyxliv som så men för att kunna känna mig trygg i att kunna betala mina räkningar ifall det skulle strula med föräldrapenning eller annat. Så långt hade jag inte tänkt vid mitt äldsta barns födelse och ledigheten var heller inte helt avslappnad och bekväm. Nu har jag lärt mig och har egentligen på det jag snålat under 2013 sparat ihop runt 30 000. Då var jag ändå sjukskriven under en period av våren men genom att inte lägga några kronor här och där samt att sluta snusa så har pengarna vuxit.

Den här första tiden har som sagt inte varit särskilt sparsam på ett sätt eftersom det behövts göras vissa investeringar men också köpts en del skräpmat. Nu börjar det hela räta upp sig och jag ser fram emot en mycket mer hemlagad period med mer eftertanke. Eller ser fram emot och ser fram emot; egentligen skulle jag vilja att någon levererar allt som ska ätas färdiglagat i portionsformer varenda dag så att min insats i det hela inte är mer än att äta. Så kommer det ju dock aldrig att bli så det är bara att bita ihop och vispa på.

Här framöver väntar iallafall att bara äta ur frysen. Den innehåller för tillfället rätt mycket älgkött och diverse matlådor samt en del slattar i form av rester. Såklart kan man inte bara äta det, en viss handling måste ju göras för att komplettera, framförallt maten till barnet som vägrar äta kött i de flesta former. Sen sonen kom in i våra liv har också mjölken i maten försvunnit bort då vi tror att mitt intag av mjölk gör honom mer skrikig. De helt mjölkfria alternativen till mejeriprodukter är fruktansvärt dyra. En liter mandelmjölk kostar nära 20 kronor för en liter och "grädde" ligger på runt 15 kr för ett par deciliter. Det gör kosten väldigt befriad från såser och redningar och dylikt då jag inte anser det vara värt pengarna. Mjölk till mitt kaffe vill jag ha men i övrigt får det vara.

Min förhoppning är att orka blogga lite mer regelbundet nu, vi håller tummarna för att även sonen har tänkt det!