Bibliotek-en underbar plats!

Dagen har spenderats tillsammans med hushållets yngste medlem som varit väldigt sjuk sista tiden och därför varit sjukskriven från förskola. Nu har det äntligen börjat vända så därför kunde vi ta en tur till biblioteket i samband med en undersökning på BVC.

Jag har ungefär två mil till närmsta bibliotek och då kan jag antingen besöka det bibliotek som finns på orten jag arbetar eller biblioteket på orten åt andra hållet. Jag måste tyvärr säga att även fast jag hursomhelst åker till min arbetsort är det nästan värt pengarna att åka extra mil till biblioteket på den andra orten eftersom det är så ofantligt mycket bättre. Det är större och har därför fler böcker och ett betydligt bättre utbud eftersom personalen är engagerad och verkligen brinner för folkbildning. Personalen på det andra biblioteket verkar inte överförtjust i att man kommer dit även om jag noterat att den värste surstöten inte arbetar där längre utan bytts ut mot yngre förmågor. Jag hoppas det ger resultat. Men nu fick jag ju åka till mitt favoritbibliotek och njuta av att gå runt och kika och lyckas hitta ett flertal bra böcker om odling som jag velat läsa under en längre tid, jippie!

Det jag egentligen har tänkt komma fram till är att biblioteken är något som vi i Sverige ska vara både tacksamma och stolta över för det är en helt fantastisk sak! Så mycket kunskap som bara väntar på en och helt gratis är det också! Många bibliotek ordnar också kringaktiviteter förutom att låna ut böcker,filmer och skivor, till exempel hittade jag inbjudningar till både att göra halsband av knappar och information om att odla sina egna grönsaker. Vid båda tillfällena skulle det bjudas på gratis fika liksom själva aktiviteten var avgiftsfri. Helt fantastiskt! För min del spelar det ingen roll om det tas ut en avgift vare sig för fika eller evenemang men för en del människor har det stor betydelse och därför gör det mig väldigt glad att se att det görs tillgängligt för många.

Jag har alltid älskat bibliotek och har spenderat otaliga timmar på diverse sådana genom livet och jag hoppas på många fler. Tanken med bibliotek; att kunskap och kultur ska vara tillgängliga för alla utan kostnader passar också bra in på mina tankar om minimalism och att inte äga mer än vad man behöver. Jag har genom åren köpt mängder med böcker på reor och loppisar, läst dem och sen har de mest stått i bokhyllan. För mig var det till en början helt otänkbart att göra mig av med en bok som jag en gång fått i min ägo; böcker var nästan levande varelser med något heligt över sig. Jag har flyttat ett par gånger och mina vänner svor alltid över de många lådorna med böcker som var både tunga och besvärliga att bära. Alla de böckerna brann sedan upp 2009 då vårt dåvarande hus fick nog av livet på självaste trettondagsafton och förvandlades till aska och skrot. Att böckerna försvann var en sorg men när jag återhämtat mig lite insåg jag att det egentligen nog var bara en specifik bok som jag verkligen var uppriktigt ledsen över att ha förlorat, resten var materiella saker som inte spelade någon roll.

Nu några år senare så äger jag en del böcker igen men jag har blivit mer selektiv med vilka böcker jag köper och vilka jag behåller även om jag köpt dem. De flesta böcker jag blir sugen på att äga lånar jag först, oftast på biblioteket, och sen om de är av sådan kaliber att jag tycker de är värda att förvara försöker jag få tag på dem. Mitt odlingsintresse har ökat mycket de senaste åren och jag märker att min boksmak därför ändrats en del, tidigare var det skönlitteratur som jag oftast ville läsa och köpa, nu är det faktaböcker om odlandets ädla konst. Oavsett vad det är jag längtar efter så finns biblioteket där för att hjälpa mig till nya kunskaper och läsupplevelser, härligt!

Återbrukade mössor

I min tvättstuga har jag två stora svarta sopsäckar som innehåller mestadels gamla barnkläder med något skönhetsfel som gör att jag inte vill ge bort dem vare sig till vänner eller second hand. Det kan vara en trasig dragkedja eller dylikt men i de flesta fallen så är det fläckar som inte går att få bort. Sparar dem gör jag för att ha material ifall återbruksandan skulle falla på och det gjorde den idag!

Hela vår familj har varit mer eller mindre sjuk under ett par veckors tid och antalet dagar med VAB har nått nya rekord. Det har varit ganska snålt med sömn nattetid vilket direkt går ut över min kreativa ork så när jag idag kände ett sug efter att sy något blev jag jätteglad eftersom jag förstod att det betydde att jag nog börjat återhämta mig!

Ur en av sopsäckarna plockade jag fram en gammal Tshirt med tryck från Musse Pigg på en grön botten. Den räckte till en vårmössa till båda mina barn, en sjuåring och en ettåring. Att sy mössor är både enkelt och snabbt gjort så det är ett projekt jag verkligen kan rekommendera! Jag har konstruerat ett mönster som jag sedan har i lite olika varianter och storlekar beroende på om man vill ha foder eller inte och sen är det egentligen bara att klippa, nåla och sy. Enkelt och roligt!

Matplanering

Efter en genomgång av hushållets kostnader föregående år bekräftades på alla sätt och vis mina tidigare misstankar om att det använts på tok för mycket pengar till mat. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag förstått det då överskottet som funnits på vårt ICAkort försvunnit under året som föräldralediga men exakt hur det sett ut visste jag inte. Nu har vi fyllt i förra årets uppgifter i hushållets excelöversikt och se; inköpen har överstigit de pengar som satts in nästan varje månad! Det är ju inte alls acceptabelt men en genomgång av vad som egentligen hänt är såklart på sin plats innan man börjar bjuda familjen på enbart havregrynsgröt.

Till att börja med så har utbudet på mat ökat, alltså att vi unnat oss lite större variation på maträtter och lite mer roliga smaker. Det har också köpts mer halvfabrikat som pyttipanna eftersom det kostar tid och energi att laga mat vilket man har mindre av med en baby i huset. Min sambo var också hemma halva tiden och är inte lika flink i köket som jag själv vilket lett till merkostnader. Annat som påverkat är blöjor samt våra barns allergier som gjort viss mat dyrare att köpa in och att apoteksvaror oftast handlats på ICA istället för på apoteket. Vi har också i högre utsträckning handlat ekologiskt vilket är lite men ändock dyrare. Det landar iallafall i att vår familj sätter av 3000 kronor i månaden men handlat för ungefär 3500 varje månad. Då är även älgköttet vi köper varje höst inräknat. Blöjor kostar ungefär 200 kronor och om en liter yoghurt till vår pojke kostar 32 kronor förstår man ju att det snabbt blir pengar. Dock har jag bestämt mig för att det inte alls ska kosta lika mycket som det gjort under föregående år och nu är det dags att dra i Snålmorsbromsen!

Saker jag kommer göra för att spara in på slantarna är att återgå till att baka allt bröd själv och göra en veckoplanering för maten som kommer hållas på benhårt. Vi har under flera år haft en matplanering som ser ut såhär:

MÅNDAG: köttfärs/korv
TISDAG:rester/gröt
ONSDAG: soppa
TORSDAG:vegetariskt/fisk/kyckling
FREDAG:texmex eller dylikt
LÖRDAG:kött
SÖNDAG:rester

Jag kan inte säga att familjen jublar högt över torsdagen men det får de helt enkelt stå ut med.

Kläder kläder kläder

Min son, en mycket hjälpsam ung man i ettårsåldern, gillar att öppna lådor och slita ut innehållet. Min reaktion på hans framfart i min byrå var först inte positiv men när jag började plocka ihop det som låg utspritt tänkte jag gång på gång: "Oj så många fina toppar!" Jag vill förtydliga att det alltså var MINA kläder som låg i lådorna på MIN byrå och ändå hade jag inte helt koll på vad jag hade. Visserligen så är min hjärna inte riktigt pålitlig efter min utmattningsdiagnos och jag har ibland ganska stora problem med att minnas och komma ihåg. Fast i det här fallet så tror jag inte att jag ens med min forna minneskapacitet hade fixat att minnas allt i lådan eftersom det var så många plagg!

Till skillnad från vad en del tror så gillar jag verkligen kläder. Jag är ganska noga med vad jag sätter på mig och har ett förflutet som duktig på att sminka både mig och andra. Det jag saknar är tiden och engagemanget att utnyttja min garderob på bästa sätt, istället blir det lätt bekvämt och enkelt och saker som tål att smutsas ner eftersom jag har små barn. Jag är inte alls bekväm med att sprätta iväg flera tusentals kronor på kläder som kostar både mig och miljön så därför köper jag gärna second hand och de sista åren har jag nog inte köpt något annat än det förutom sockar och underkläder. Det sista aktiva butiksköpet jag minns var en klänning jag köpte till ett bröllop för fyra år sedan. Det är ett tag sedan det. Allt annat som handlats är second hand and I love it! Fast efterhand som jag engagerat mig i köpstopp och minimalism har även min vurm för att handla second hand blivit mindre och mindre. Varför köpa när jag redan har så mycket? Kläder som jag inte alls använder rensar jag bort. Jag ger till vänner eller insamlingar eller tar ner dem till vår lokala second handshop i vårt bönhus. Trots det har jag massor med kläder kvar.

En av mina årsutmaningar är som sagt köpstopp men även när året är till ända tror jag att jag kommer fortsätta vänta ut klädinköp tills dess att jag verkligen tycker det är nödvändigt. Och med den högen med tröjor som ligger i mina lådor lär det dröja. Jag är ganska duktig på sy så jag skulle kunna sy om en del bara för att få lite variation och det tror jag nog att jag kommer att göra bara jag återfår lite ork, just nu har jag ett ganska nattaktivt barn som tar mycket energi. Men spännande ska det bli att se hur länge jag kan hålla ut! Alla kläder jag äger just nu är införskaffade från 2009 och framåt eftersom vårt hus brann ner då och jag förlorade allt i klädväg. Kläderna som kom efter det är en blandning av gåvor från vänner, second handköp och några nya plagg. En hel del av det som finns är alltså kläder som säkert har 10 år på nacken men som är fullt dugliga ändå. Till exempel har jag två nattskjortor som jag fick av en vän som inte ville ha kvar dem eftersom hon var så less. Det är vanliga bomullsplagg i lila och vitt, inte det minsta spännande men helt okej att sova i. Jag är lite nyfiken på hur länge DE kommer att hålla, kan man slita ut en nattskjorta? Spännande!

Dagens val

Oavsett om det handlar om en balanserad ekonomi, viktnedgång eller träningsresultat så tänker jag att det är de små valen man gör varenda dag som spelar roll i längden. Det kan tyckas vara ett väldigt tråkigt tankesätt eftersom det gör livet mer inrutat och fyrkantigt och få tillfällen till "jomen jag måste ju få unna mig att...." och vad det nu kan vara man vill göra istället för att spara/äta morot/träna. Dels handlar det om att helt enkelt, ifall vi nu håller oss till ekonomitemat, låta bli att spendera pengar även om det handlar om små summor men även att så ofta som det bara är möjligt använda ett ekonomiskt sinnelag. Det ger förstås inget att snåla och gneta med ören ifall man ofta gör stora utlägg men om man kan avstå från de stora utläggen och gneta med ören i de flesta lägen; då kan det sparas pengar. Sen måste man ibland också få unna sig saker och låta fest vara fest men kanske inte så ofta som vi vant oss vid.

Saker som jag gör i denna anda är bland annat att för det mesta ta med egen lunch till jobbet, se till att rester äts upp, köra tvättmaskin och diskmaskin på ekonomiprogrammen. Självfallet finns det också en massa andra saker som jag gör/inte gör för att påverka min ekonomi men de sakerna sker mindre sällan än till exempel valet att äta en medhavd lunch istället för att köpa en dagens. Och jo, ibland är det inte så jättekul att tänka såhär. Idag var min lunch en tallrik överbliven tomat och kålsoppa, en torr våffla och en hårdbrödbit som fanns i min skafferilåda på jobbet. Det var inte den bästa lunch jag har ätit men det var mat, jag blev mätt och duglig mat slängdes inte bort. Dagens middag var ett hopplock av kylskåp och frysrensning; potatismos som drygades ut med gårdagens överblivna kokta potatis, en korvsnutt, några hemrullade köttbullar och hemgjorda fiskpinnar samt ett par broccolibuketter. Köttbullarna och fiskpinnarna var tillagade för min mjölkallergiske sons skull men riktigt hur länge som helst går det inte att spara och därför måste man ibland se till att äta upp det som finns i diverse burkar i frysen och varför inte just idag? Inte heller middagen var mitt livs bästa måltid men det var mat, jag blev mätt och vi slängde inte bort mat. Det blev också över mat till varsin lunchlåda till mig och sambon så även morgondagen har en lite tråkig men ack så resursåtervinnande måltid att se fram emot!

Ett annat val jag gör är att i mycket stor utsträckning handla basvaror, alltså sådant som man använder ofta och mycket av, från butikens eget märke. Vår familj handlar mest på ICA eftersom det är de närmaste affärerna; att välja en annan affär blir inte ekonomiskt lönsamt eftersom det skulle innebära väldigt mycket bilkörning. Därför är vårt hushålls basmärke "Ica Basic" som det heter och vi bär glatt hem pasta, te, toalettpapper, kattmat, ris och det övriga som finns i serien. Jag tycker att det är alldeles utmärkt okej produkter som fungerar bra för oss och våra behov. En del av produkterna, till exempel mozzarellaosten, har fått bäst i test i ett par jämförelser vilket visar att dyrast är inte alltid bäst. När det är extrapris och erbjudanden på ekologiska produkter köper vi det som ersättningsvara och till exempel bananer köper vi ALLTID ekologiska oavsett pris. Det tycker jag gott att vi har råd att göra eftersom vårt dagliga val av Ica Basic ger oss ett ekonomiskt överskott jämfört med om vi köpt mer exklusiva varianter och märken. Jag säger inte att det är den rätta vägen att gå för alla men för oss fungerar det bra. Likaså handlar jag så ofta jag kan varor med röda prislappar, dvs varor som är på väg att passera bäst före datumet. Det handlar om några kronor per sak men i det långa loppet kan det bli hundralappar som kan förgylla en dyrare matperiod som till exempel jul och nyår. Alla små val räknas, det handlar bara om att förhålla sig till om det är värt att bry sig just idag. 

Sopor på menyn

Snålmor älskar kunskap så Kunskapskanalen och Utbildningsradion är två av hennes bästa vänner! Det var också där som jag såg dokumentären "Sopor på menyn" som handlar om ett pars beslut att leva ett halvår bara på vad de kan hitta genom så kallad "dumpstring." Det betyder att man tar tillvara på matvaror som slängts i soporna av handeln och restauranger. Dumpstring är ett ganska kontroversiellt ämne, många är emot och betraktar det som ren och skär stöld medans förespråkarna menar att man gör världen en tjänst genom att ta tillvara det som bortskämda konsumenter ratat och i annat fall bara skulle gå till spillo.

I dokumentären får man veta att en tredjedel av matproduktionen i världen går till sopberget, mycket lite återvinns genom kompostering och all energi som går åt för produktionen av matvarorna är alltså förgäves och bortslösade. Det mesta av det som slängs är också helt duglig och tjänlig föda, det är absolut inget fel på den men slängs ändå eftersom det numer verkar vara en mänsklig rättighet att bara äta absolut helt nyproducerade produkter. Jag tror att svenska förhållanden ser lite annorlunda ut; de flesta affärer har ett system för att sälja varor på väg att passera sitt bäst före datum till ett lägre pris vilket verkar göras i mindre utsträckning i dokumentären. Det verkar också finnas en större okunskap om datummärkning och vad den står för vilket gör att mycket mer varor slängs.

Snålmor handlar ofta och gärna varor med röda lappar, använder direkt eller stoppar i sin frys och sparar både miljö och pengar vilket jag känner mig nöjd med. Dock märker jag att en del människor sneglar lite när man står vid röda lapphörnan och fyndar. Och ju mer röda lappar som åker upp på bandet vid kassan, desto mer sneglar folk. Jag tänker att det finns så mycket tankar och känslor kring att handla billigt i matväg, främst rädslor om att uppfattas som snål eller fattig. Det är rätt märkligt att det är så fult för vissa att köpa billig mat när man stolt trumpetar ut att man handlat kläder på halva reapriset, det är ju precis samma sak. Skulle då Snålmor kunna tänka sig att dumpstra? Svaret är faktiskt nej eftersom det skulle kännas väldigt märkligt att ta mat som någon annan tekniskt sett äger och inte betala för den. Jag känner mig själv och vet att det inte skulle kännas okej och även om jag har noterat att många produmpstrare med bestämdhet hävdar att det inte är olagligt att dumpstra så tror jag inte att Sveriges handlare håller med om det. Däremot tycker jag att det är helt fruktansvärt att det inte görs mer i Sverige för att ta tillvara på det som ändå ska slängas, framförallt när det finns folk som verkligen inte har. Men hur skulle det bli om folk bara FICK mat sådär gratis utan att behöva göra någonting för det? Så ORÄTTVIST mot alla oss andra som minsann betalar själva och skattar och deklarerar och allt mest vad vi nu tar oss för. Jo då, såklart skulle det vara orättvist. Men om valet står mellan att vara en människa som har ordning på livet, veckohandlar med lista och betalar för sin egen mat eller att inte ha råd med det mest nödvändiga i matväg så föredrar jag nog att vara person nummer ett. Om det dessutom var så att världens resurser skulle tas tillvara på ett bättre sätt genom att vissa fick sin mat gratis; då ser jag väldigt få problem med det.

Eftersom de flesta resterna tas omhand i mitt hushåll kan man väl i och för sig säga att även jag sätter sopor på menyn. Om jag skulle resonera som många i tvprogrammet gjorde skulle massor av mat som äts upp här hamna i soporna och bli en del av det gigantiska sopberget. Istället så fryser vi in matportioner i frysen till arbetsluncher, äter rester minst en gång i veckan men ofta runt tre, gör ny mat med hjälp av tidigare rätter eller rentutav planerar för att tillaga något som sedan används i flera steg. Det som någon gång blir över, till exempel från barnens tallrikar, ger vi till våra katter som älskar matrester. Fruktskal, rotsaksskal och sådana rester komposterar vi i trädgården och förvandlar till ny jord. Inte vet jag om det här kommer att rädda världen men det känns iallafall bättre att göra det här än ingenting alls.

Snöstorm och frestelser

Där Snålmor bor har det snöat något rentutav förskräckligt de senaste dygnen så helgen har spenderats inomhus med gott samvete. Även om det inte snöat skulle jag stannat inne ändå eftersom hela familjen är ordentligt sjuka i RSvirus som först slog klorna i familjens minsting och sen vandrade vidare till oss övriga. Oavsett vad så orsakade stormen ett strömavbrott som gav ett pars timmar vistelse i stearinljusens sken och det var verkligen trevligt! Det yngre barnet somnade ganska snart och det äldre tittade på film på datorn som kompensation för de uteblivna teveprogrammen. Snålmor föreslog spel och böcker och samtal om livet men se det ville barnet inte alls veta av. På kvällen ser man barnprogram och inte något annat trams, så det så! Men under tiden som barnet fördjupade sig i Blixten MacQueens äventyr kunde jag ligga på andra soffan och bara stirra ut genom fönstret på stormen och stearinljusen som avspeglades i rutan. Tankarna fick bara flyta hit och dit utan mål men ofta återkom de till en känsla av djup tacksamhet över att bara vara. Både där och då i vinterkvällen men också i livet. En skön känsla! Det var helt enkelt en stunds själslig ekonomi som hette duga och som jag kommer minnas länge.

Mindre trevligt var det med bihåleinflammationen som under gårdagen vann mer och mer mark för att till slut ha övertagit hela mitt ansikte och fick allt att värka. Och det var nu som kampen började. Ett av mina årslöften inför 2015 är att inte äta godis eller snacks under hela året. Jag tycker inte att det skulle vara en total katastrof ifall jag fick i mig en godisbit eller två men tycker att det kan få vara en händelse utanför min kontroll som föranleder snedsteget och inte min egen svaghet. Jag tänker att jag till exempel kan bli bjuden på tårta med godisdekorationer, då kommer jag att äta allt som finns på tårtan. Det jag ville göra igår kväll var att äta upp min dotters godispåse. Alltihop. Vi hade nämligen besökt ICA under eftermiddagen och då fick hon handla lördagsgodis i en sådan där trevlig retropåse som fanns förr i tiden när Snålmor var ett barn. Barnet plockade lyckligt påsen full, åt tre stycken och la sedan bort den för att spara till sen. Så det skulle alltså ha varit möjligt att äta upp hela påsen och sedan handla en ny vid första bästa tillfälle och aldrig säga något. Men se där, där går gränsen för hur svag man får vara! Snålvattnet rann vid tanken på sura, salta och söta goda små godisar och det var verkligen viljestyrka som satte stopp för ett allvarligt angrepp på både nyårslöfte och barnets godispåse. Slutligen segrade det rätt och påsen låg orörd i skafferiet under tiden som Snålmor satt i soffan och med värkande ansikte dystert tuggade på ett torrt kex. Jättekul. Nej, inte alls men väldigt envist och bra gjort. Heja Snålmor! Det hade jag inte trott om mig själv för ett par år sedan, att det skulle gå säga nej tack till godis. Heja!