Där Snålmor bor har det snöat något rentutav förskräckligt de senaste dygnen så helgen har spenderats inomhus med gott samvete. Även om det inte snöat skulle jag stannat inne ändå eftersom hela familjen är ordentligt sjuka i RSvirus som först slog klorna i familjens minsting och sen vandrade vidare till oss övriga. Oavsett vad så orsakade stormen ett strömavbrott som gav ett pars timmar vistelse i stearinljusens sken och det var verkligen trevligt! Det yngre barnet somnade ganska snart och det äldre tittade på film på datorn som kompensation för de uteblivna teveprogrammen. Snålmor föreslog spel och böcker och samtal om livet men se det ville barnet inte alls veta av. På kvällen ser man barnprogram och inte något annat trams, så det så! Men under tiden som barnet fördjupade sig i Blixten MacQueens äventyr kunde jag ligga på andra soffan och bara stirra ut genom fönstret på stormen och stearinljusen som avspeglades i rutan. Tankarna fick bara flyta hit och dit utan mål men ofta återkom de till en känsla av djup tacksamhet över att bara vara. Både där och då i vinterkvällen men också i livet. En skön känsla! Det var helt enkelt en stunds själslig ekonomi som hette duga och som jag kommer minnas länge.
Mindre trevligt var det med bihåleinflammationen som under gårdagen vann mer och mer mark för att till slut ha övertagit hela mitt ansikte och fick allt att värka. Och det var nu som kampen började. Ett av mina årslöften inför 2015 är att inte äta godis eller snacks under hela året. Jag tycker inte att det skulle vara en total katastrof ifall jag fick i mig en godisbit eller två men tycker att det kan få vara en händelse utanför min kontroll som föranleder snedsteget och inte min egen svaghet. Jag tänker att jag till exempel kan bli bjuden på tårta med godisdekorationer, då kommer jag att äta allt som finns på tårtan. Det jag ville göra igår kväll var att äta upp min dotters godispåse. Alltihop. Vi hade nämligen besökt ICA under eftermiddagen och då fick hon handla lördagsgodis i en sådan där trevlig retropåse som fanns förr i tiden när Snålmor var ett barn. Barnet plockade lyckligt påsen full, åt tre stycken och la sedan bort den för att spara till sen. Så det skulle alltså ha varit möjligt att äta upp hela påsen och sedan handla en ny vid första bästa tillfälle och aldrig säga något. Men se där, där går gränsen för hur svag man får vara! Snålvattnet rann vid tanken på sura, salta och söta goda små godisar och det var verkligen viljestyrka som satte stopp för ett allvarligt angrepp på både nyårslöfte och barnets godispåse. Slutligen segrade det rätt och påsen låg orörd i skafferiet under tiden som Snålmor satt i soffan och med värkande ansikte dystert tuggade på ett torrt kex. Jättekul. Nej, inte alls men väldigt envist och bra gjort. Heja Snålmor! Det hade jag inte trott om mig själv för ett par år sedan, att det skulle gå säga nej tack till godis. Heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar