Trädgårdsdrömmar

Jag har en stor trädgård och med stor menar jag STOR. Det tar med åkgräsklippare ungefär en halv dag att klippa allt gräs så det är en del yta att gå igenom. Det blir en hel del gräs att ta rätt på men det gör jag så gärna då jag dels täckodlar, dvs inte har några öppna jordytor i mina planteringar och även har en kompost som gärna tar emot allt organiskt material.

Nu såhär i maj har snön försvunnit och jorden börjar tina upp men det är fortfarande ungefär en månad kvar innan det egentligen går att sätta ut något av allt jag försått. En djungel av olika växter trängs just nu inne i mina fönster och längtar ut och jag längtar efter att få ordning och reda och slippa snubbla över jordsäckar, krukor och dylika saker. Jag odlar både ätbara och vackra saker och föredrar de blommor som kallas perenner, dvs de som återkommer år efter år. Ettåriga växter, så kallade sommarblommor, undviker jag eftersom de tar ganska mycket tid och energi i anspråk men levererar ganska dåligt. Förra sommaren var jag gravid och kunde inte göra så mycket ute i trädgården vilket höll på att driva mig till vansinne. Jag älskar min trädgård och vill helst vara i den hela tiden när den är igång och att inte kunna göra något i den kändes som det största slöseriet med tid någonsin! Jag gillar att jobba med kroppen och efter min utmattningsdiagnos har det blivit ännu viktigare. Det är lugnande och läkande med trädgård och det tar den tid det tar. Jag kan inte påskynda saker utan kan bara vara. Ändå lyckades jag förra sommaren med konststycket att frilägga alla mina bärbuskar från gräsmatta, plantera fyra äppelträd och bygga bygdens största stenparti. Det sistnämnda var det min snälla sambo som egentligen gjorde men jag tror han såg hur jag led och ville göra mig glad genom att se till att det blev mer än bara grundläggning det året. Det är kärlek det!

Jag är både spänd och nyfiken på att få se hur det kommer arta sig och också på att få fortsätta anlägga bänkar; inte mindre än tre stora projekt ska sjösättas i sommar och eftersom jag fått lite buskar som kräver speciella växtförhållanden har jag också fått tjuvstarta på mitt fjärde; ett woodland i lekskogen bakom huset. Sen blir det nog något mer fruktträd i sommar, eller ärligt talat flera. Jag vill ha både päron, plommon och körsbär. Jordgubbslandet ska utökas och jag ska gräva i ordning en långbänk där jag ska förbättra zonklimatet ordentligt och just ja, jag skulle ju utöka en redan befintlig bänk och trädgårdslandet ska utökas med fler pallkragar och hallonlandet måste jag gräva till osv osv osv osv. Jag har kort sagt projekt som räcker både över våren, sommaren och hösten och det känns så himla bra! För inget av det jag tänkt göra blir förstört om det inte hinns med. Då gör jag det nästa sommar. Eller sommaren därefter. Huvudsaken är att jag njuter i min trädgård vilket jag gör varenda minut!

 

Vad finns det då att säga om att odla som har med sparsamhet att göra? Jo, dels kan man ju spara en slant på frukt och grönt men ärligt talat inte så fasansfullt mycket. Det kostar både tid, energi och pengar att ha trädgård och att odla. Det går att göra det väldigt dyrt och även väldigt billigt och min förhoppning är att kunna berätta om billiga varianter av saker men framförallt så handlar trädgård om ett av mina favorituttryck; själslig ekonomi. Jag investerar i något som får mig att må bra på riktigt och det är verkligen en värd investering!

Den här lilla kompisen fotograferade vi förra året, det är någon slags fjärilslarv som bosatte sig på vår libbsticka där den trivdes bra. Jag hoppas den överlevde vintern och kommer tillbaka som fjäril; otroligt vacker!

Vad kostar ett barn?

Jag hade när jag startade den här bloggen storstilade planer på att få en verkligt god överblick över vad det egentligen kostar under ett barns första levnadsår. Jag kan nu när han är ett halvår konstatera att det gick verkligen jättedåligt att hålla koll! Det fanns en plan, det fanns en lista och allt vad man egentligen kan behöva men det som saknas är minnet att komma ihåg att DIREKT skriva in vad man köpt och vad det kostade. Just minnet ställer till det för mig i många sammanhang så jag är varken överraskad eller särskilt arg, jag är van vid att misslyckas med saker just på grund av detta och har lärt mig att inte ta det så hårt. För i ärlighetens namn så spelar det ju inte någon roll; jag har turen att ha vettet att inte köpa saker jag inte har råd med och att ha råd med det jag vill köpa honom.

Men har jag NÅGON koll på hur det har gått att konsumera å hans vägnar? Eller att ickekonsumera, beroende på hur man vill se det. Jo, en viss koll finns det. Många saker fanns redan, tex spjälsäng, både sittvagn och liggvagn, sängkläder, kläder och leksaker. Det vi egentligen har köpt är dels sådant som hör till det löpande; blöjor, alvedon, nappar och dylikt. Blöjor har vi för övrigt använt främst tygblöjor fram tills nu då han börjat äta mer fast föda och börjar bajsa mer besvärliga saker att ta rätt på i en hink i tvättstugan. Tygblöjorna bytte jag till mig och fick så de har i rena pengar kanske kostat 50 kronor. Ett skötunderlägg köpte jag liksom de första kläderna och en del vinterkläder. En pulka köpte vi också men allting annat vi behövt; amningskudde, babygym och en säng i nästa storlek har vi lånat eller fått. En ny badbalja har vi också köpt eftersom den gamla var så färdig att den inte gick att rengöra ordentligt. Före han föddes räknade jag ut att allt som införskaffats då, även sådant som det äldre barnet använt, gick på ungefär 2000 kronor. Efter är det då badbaljan och lite kläder som det investerats i, kanske sammanlagt en tusenlapp till om jag räknar högt och även tänker in mediciner och annat. I vart fall ganska långt ifrån de 30 000 kronor som Konsumentverket räknar med att ett barn kostar sitt första levnadsår.

Jag räknar inte med att lägga ut några större pengar på honom heller under resten av året; små skor att lära sig gå i finns det redan liksom vinterkläder även om jag är en smula sugen på att investera i en nyare overall i det jag tror kommer vara den aktuella storleken. En windstopperoverall skulle jag också vilja ha liksom en fin softshelljacka. Och egentligen till vilken nytta? Mina barn är väldigt varmlivade och uppskattar inte alls mina tappra försök att klä dem väldigt varmt så förmodligen är det helt bortkastade pengar. Ändå har jag läst in mig lite på märken och debatter om olika typer av jackor för att veta vad som är ett bra köp och inte ifall det blir av. Helt fascinerad blir jag också över vilken helt galen tid vissa lägger ner på sina barns kläder. Tid och engagemang, det blir som en hobby att leta speciella och roliga kläder som man sedan låter barnet ha på sig som jag förstår det. Självklart måste man få göra så och jag har sett massor med fina bilder på otroligt snygga, fräna och roliga kläder som jag tror att även mina barn skulle vara jättefina i. Fast för mig passar det inte att lägga ner den tiden och inte heller de pengar som krävs så jag avstår från att delta även om jag tycker det är jätteroligt att titta!

Jag har flera vänner som just under detta redan har fått eller ska få sina första barn och det råd jag gett dem när de frågat mig vad de behöver köpa är; bra mycket mindre än de tror. Jag har genomgående gett dem rådet att handla begagnat så mycket som möjligt eller låna av andra föräldrar. Själv har jag passat på att ge bort mycket av de första kläderna, bärsjal och sele som jag inte behöver längre. Bättre att ge vidare och låta sakerna komma till användning!

Apropå budget

En av mina absoluta favoritbloggar är "Köpstoppsbloggen" som drivs av Ann Christin Gramming. Hon har lagt ut en utmaning; att dela med sig av sin budget för att tipsa och inspirera andra.
Själv är hon väldigt öppen och ärlig med sin ekonomiska situation vilket jag tycker är föredömligt. I Sverige är det väldigt fult att prata om pengar och jag är själv inte så att jag ställer mig på mitt lokala torg och skanderar ut mina deklarationsuppgifter. Däremot så tycker jag att det är bra att vara ärlig och tror att många människor skulle få en bättre och mer realistisk bild av vad saker egentligen kostar och vad "alla andra" egentligen har råd med och vad de INTE har råd med om fler vågade tala öppet om pengar. Mycket av svenskarnas konsumtion kommer från lånade pengar vilket är helt vansinnigt i mina ögon men jag förstår också väl att det är väldigt svårt att kliva av karusellen om man väl klivit på den.

Hursomhelst, budget! Mitt hushåll består av mig, min sambo och våra två barn. Vi är både högutbildade och hade köpt hus samt passerat 30 år innan barnen kom. Jag har studielån men min sambo hade turen att kunna bo hemma och leva bara på bidragsdelen så motsvarande summa som jag lägger på att betala CSN hamnar på hans privata sparkonto men det är den enda egentliga skillnaden oss emellan. Vi bor på landet och måste köra bil till jobbet samt dessutom åt olika håll så vi har två bilar. Huset är nybyggt eftersom vi hade oturen att bli hemlösa 2009 i en husbrand och egendomen betecknas som lantbruk även om vi inte har djur. Det finns en del skog som hör till fastigheten och den måste skötas om enligt en skogsvårdsplan. Vi har en traktor för att skotta snö, arbeta i skogen och jobba med på gården. Traktorn är ny och är köpt på avbetalning eftersom våra besparingar gått åt till husbygget, ett nytt pannrum, ny brunn 2011 samt byte av vägtrumma 2012. För de som inte är insatta kan jag säga att det är dyra insatser att göra på en fastighet men positivt är att de iallafall är gjorda. Vi eldar med ved eftersom vi har egen skog.

Vi har gjort som så att vi räknat ut alla våra fasta kostnader på ett år och sedan delat dem på två eftersom vi tjänar ungefär samma. Alla utgifter finns införda på ett Excelark vilket gör det enkelt att få en överblick. Tillkommer eller försvinner kostnader så justeras det och sedan justeras summan som dras från våra respektive konton till vårt gemensamma räkningskonto. Pengarna på räkningskontot rör vi aldrig till något annat även om det är uträknat med en liten marginal så det alltid ska finnas pengar som täcker. Oavsett om det är årets dyraste eller billigaste månad försvinner det alltså samma summa från mitt lönekonto och det som återstår att göra vad jag vill för är också detsamma. Jag vet att en del människor tycker det här är väldigt tråkigt men jag tycker det är praktiskt, bekvämt och betryggande. Jag behöver inte fundera på om jag har råd med saker, jag VET om det ligger utanför min budget eller ej.

Vilka pengar handlar det då om? En vanlig månad, dvs när jag inte är föräldraledig som nu, lägger jag 11300 kr till räkningar, 1200 kr på mat och 500 kr i pensionsspar. Totalt 13000 kronor alltså. Jag får ut mellan 17000-18000 så resterande summa, mellan 4000-5000 kronor, gör jag vad jag vill med. En del konsumerar jag upp men iallafall hälften sparar jag. Det har gjort att jag nu, som föräldraledig, har en buffert på runt 30 000 kronor som jag får använda ifrån ifall jag vill göra något särskilt och föräldrapenningen inte räcker. Som föräldraledig gäller andra summor men förenklat kan man säga att jag och sambon då istället får över 1700 kronor var att göra vad vi vill med.

Vi får våra pengar att räcka till ganska mycket och har ändå pengar över, även som föräldralediga, vad är det vi väljer bort? Framförallt har vi aktivt valt att köra äldre bilar som är billiga i drift och underhåll och som sambon underhåller och lagar själv. Bilen jag brukar kalla min även om den egentligen är vår är en Mercedes från 1978. Den är skattebefriad, rostig på både ett och tre ställen men går väldigt billigt och startar i alla väder. Vi åker inte heller på några märkvärdiga semestrar och har tex aldrig varit utomlands tillsammans. Ledigheter spenderas i regel hemma eller i närområdet. Vår matkostnad är låg eftersom jag är mycket duktig på att laga billig mat, tar tillvara rester och håller koll på extrapriser. Senaste åren har vi känt att vi gått mot en mer medveten konsumtion av matvaror och håller på att vänja oss vid att handla ekologiskt. Detta kommer öka våra kostnader så vi tar det stegvis, framförallt nu under föräldraledigheten är ju kassan tunnare än vanligt. Jag odlar mycket själv och även detta kommer utökas under kommande år.
Andra saker som vi gör för att hålla kostnader nere är att handla second hand fast där handlar det väldigt mycket om att inte vilja bidra till konsumtionshetsen av nya saker och inte så mycket om att spara pengar. Ingen av oss röker eller snusar, jag har varit familjens svarta får där men slutade för gott i samband med min senaste graviditet, och vår alkoholkonsumtion är låg.

Både jag och min sambo kommer från familjer där den ekonomiska situationen varit tuff så för oss har det varit väldigt viktigt med kontroll, att veta att pengarna räcker och veta att det finns marginal. Våra barn ska ha det bra och kunna vara trygga, få det de behöver och slippa oroa sig för ekonomiska vuxna problem, den målsättningen har varit viktig för oss och den förhåller vi oss väl till. Det betyder inte att våra barn får en massa saker,snarare tvärtom, istället försöker vi lära dem ett så klokt förhållningssätt som möjligt till pengar och göra dem medvetna om att saker kostar pengar och att det inte "bara" är att köpa. När jag läser vad jag skrivit om hur vi lever kan det verka som att vi är trista tråkiga typer som inte gör något roligt men det stämmer inte alls. Däremot så försöker vi att vara nöjda med ganska små saker och anpassa oss efter våra livsvillkor vilket jag tror är nyckeln till all sund ekonomi. Jag är lika nöjd nu med mina 1700 kronor över som när summan är 5000 kronor och kan inte säga att jag tycker att jag har det sämre på något vis. Det sitter mer i huvudet än i börsen så att säga. Jag har också haft perioder i livet när summan över varit mycket mindre och överlevt även det, alltid på grund av att jag gjort mitt bästa med det jag haft. Nu när jag närmar mig 40 år så inser jag så otroligt ödmjukt tacksam jag ska vara över att den inställningen alltid har följt mig, det har underlättat mitt liv avsevärt.

Shop Da Capo

Ägnade några dagar förra veckan åt att sjösätta en ide som jag nog haft ganska länge men inte tagit tag i; möjligheterna att handla second hand helt lokalt. I vårt bönhus finns sedan tidigare bokhyllor där man kan lämna böcker som sedan säljs vidare för ett par kronor styck och jag tänkte då att ett liknande system för kläder borde gå ordna. Och det gjorde det ju förstås!

Knappt hade jag hunnit öppna munnen före några företagsamma äldre herrar satt upp en klädstång åt mig, målat den och det enda jag behövde göra var att ordna en skylt och de första sakerna i sortimentet. Min tanke är alltså att vem som helst som känner för det tar dit kläder och hänger upp och vem som helst som känner för det kan handla och betala en symbolisk summa som går till välgörenhet. Jag har också tagit på mig ansvaret för att gallra bland sakerna och se till att det som hängt ett tag hamnar hos någon annan second handfirma så det inte bara blir samma saker som hänger och hänger.

Jag hoppas verkligen att det här ska fungera bra och att det kommer att ge folk i mitt närområde möjligheter att dels dela med sig men såklart också att kunna njuta av att hitta något som passar dem perfekt utan att behöva åka till staden. Det är roligt att folk har varit så positiva och jag hoppas att det fortsätter!

Konsten att äga

Sista halvåret har jag läst in mig på rörelsen minimalism. Det handlar om att minimera sitt ägande, att vara nöjd med det man har men även om att vara en generös och tålmodig person. Jag skulle säga att det ganska väl sammanfattar det jag själv eftersträvar ska styra mitt liv. Ibland går det väldigt bra och ibland går det mindre bra, till exempel besökte jag för några helger sedan IKEA och handlade en del nyproducerade hemskheter som jag egentligen inte alls skulle ha behövt. Fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde mig glad också att handla de där sakerna, iallafall en del av dem. Det är svårt att veta var gränsen går för det jag kallar att investera i sin själsliga ekonomi och att konsumera i onödan. Med själslig ekonomi menar jag inköp som gör en glad men kanske egentligen inte är helt livsnödvändiga, till exempel nya gardiner. Vem sliter ut ett par gardiner? Nej precis, de tröttnar man på och sen byter man. Byter man med rimliga intervall och inte varannan månad så tycker jag ändå att det är helt okej; det gör människan gott att pyssla om sitt bo men även det till en viss gräns innan det blir galen överkonsumtion.

Bara för någon dag sedan så läste jag en mycket bra bloggpost om just ägande och minimalism och författaren menar att man måste tänka lite längre när man vill köpa något än till den första och självklara frågan; har jag råd. Om man behöver saken eller ej kan också vara en bra fråga att ställa liksom om det kommer få några konsekvenser att avstå från köpet respektive att köpa. I texten jag läste skulle man även fundera på hur ägandet av denna nya sak kommer påverka en vad gäller tid, ork och energi. För så är det ju; allt vi äger ska tas omhand. Det ska finnas en plats för saken, den kanske kräver underhåll och den har ett syfte som den ska användas till. Orkar jag ta hand om saken på ett bra sätt eller kommer den bara att kosta mig en massa energi och ligga i vägen någonstans och stöka ner i mitt hem? Minimalismen pratar mycket om att "declutter". Det skulle jag översätta ungefär till "avstöka" sitt hem. Man vill reda ut röran och få ordning. I det ingår då att ha så få ägodelar som möjligt för att skapa harmoni och för att inte slösa energi på att hålla på med dem. Själv tycker jag att det låter väldigt klokt. Och svårt. Av egen erfarenhet vet jag att man klarar sig på så väldigt mycket mindre än vad man tror och att det är skönt att veta ganska exakt vilka saker man äger men också att det är väldigt svårt att hålla fast vid det minimala tillståndet när man tex har en familj. Att äga mycket lite och inte förvara saker i förväg krockar också med det populära spåret återbruk, att vara ekonomisk genom att ta emot allt man får osv osv.

Ändå så tror jag att minimalism är en mycket vettig rörelse och att många människor skulle må bättre av det än att stapla saker på hög. Jag försöker själv bli bättre på att inte äga saker, att avstöka mitt hem och inte tillåta att det kommer in fler prylar som kan göra mitt hem stökigt. Det går sådär tycker jag själv då jag under många många år lärt mig att ta vara på det som erbjuds och lagra saker till sämre/bättre tider och hela tiden hålla utkik efter bra erbjudanden eftersom det inte är säkert att man har råd vid ett annat tillfälle. Olika saker som präntats in i en krockar i huvudet när det handlar om att avstå från konsumtion och det känns svårt att veta vilka konsekvenser och följder saker kommer att få. Om jag tex köper den här fina barnjackan nu sparar jag massor med hundralappar. Nackdelen är att jag måste lagra den i minst två år, förmodligen tre och kanske fyra år innan den verkligen kan användas. Hur kommer den att vara i kvaliteten då och hur kommer det att stämma mot säsongen? Jag tror säkert att jackan skulle kunna komma till användning men att lagra den kommer kosta massor med energi eftersom den ska förvaras någonstans och tar plats som gör att det blir trängre än det behöver vara och kanske måste den flyttas ett par gånger osv osv osv. Det jag egentligen behöver göra är att väga vinsten i pengar mot förlusten av energi. Tänker man så blir det hela ganska enkelt och jackan får köpas av någon med ett barn i rätt storlek. Trots det faller jag ständigt i fällan att tänka i förväg vad gäller kläder och lagra på mig i onödan så det är en ständig utmaning, vilket de som förespråkar minimalism också påpekar; det är otroligt svårt att lära sig konsten att äga.

Även om jag inte alltid lyckas och inte helt hunnit definiera för mig själv vad JAG tycker är lagom mycket ägodelar, en del minimalistextremer talar om att 100 saker räcker men det håller jag nog inte med om, så tror jag ändå att jag är på rätt väg. Min magkänsla säger mig att det här är en vettig väg att vandra och jag upplever att mitt sätt att tänka och resonera har förändrats, jag ser fram emot att få se var jag kommer vara med detta om ytterligare ett år!