Julförberedelser

Den alltid så kloka Snålcoachen skrev ett väldigt bra inlägg om att förbereda sig för jul och den konsumtion som anses höra till. Trots kriser och elände hit och dit så slår julhandeln år efter år alltid nya rekord och i år är inget undantag. Det här provocerar mig en del, framförallt nu när vi vet att skillnaderna mellan hur människors inkomster ser ut och vilka livsvillkor man har har ändrats väldigt mycket de sista åren. De som har haft det gott ställt har i regel fått det bättre och svaga och sjuka sämre. Att de som fått ännu mer pengar över väljer att plöja ner det i ännu fler paket eller dyra delikatesser som slängs halvätna dagen före nyårsafton provocerar mig något oerhört. Jag missunnar självklart ingen en trygg ekonomisk situation men har man det, har alltid haft och inom en överskådlig framtid inte kommer att få det sämre tycker jag att man kan dela med sig till någon som inte har. Nog om det.

Julen är på väg och med den ett helt galet tryck på att det ska köpas en massa saker. Jag gick till en affär idag på förmiddagen för att köpa nässpray och i kön så föll min blick på ett magasin som såklart hade jul som tema. Det var inredningstips, pyssel, sista minutenklappar, recept och allt det där som hör till ni vet. Framsidan var väldigt vackert arrangerad, vitt, grått, mörkrött och silverstjärnor, vackra röda amaryllis och grön mossa. En känsla av renhet, stillhet och livet på landet, harmoni och kärlek och familjelycka; sådär som man skulle önska att det vore på jul. Fast det sällan är. Jag önskar att jag hade ork att göra sådär fint hemma men när jag tänker på så mycket arbete det skulle krävas av mig för att uppnå resultatet blir jag alldeles trött. För att inte tala om hur mycket jobb det skulle vara med att plocka bort allt efter jul och sen förvara det någonstans, HU! Det skulle också kosta en ganska rejäl slant i pengar även om jag tror att jag säkert skulle kunna hitta Snålmorslösningar på mycket och komma mycket billigare undan än vad handeln egentligen vill. 

Idag tror jag att de flesta människor inser att det vi egentligen gör när vi konsumerar som handeln vill är att köpa drömmen om ett liv som är lite bättre än det vi har. Ett liv där familjen står uppställda som en reklambild och bara ler och myser sådär som reklamfamiljer gör. Vi vet att det inte är sant men har svårt att låta den sanningen krypa allra längst in i hjärtat. 

Själv har jag kommit så långt att jag i mångt och mycket har skapat mig den julafton som jag själv vill ha även om det såklart tillkommer kompromisser eftersom andra människor är inblandade. För mig är det viktigt att julafton innehåller följande saker:

1. Nyktra människor

2. Absolut inget som helst bråk och tjafs om småsaker

3. God mat som man tycker om, inte som man förväntas ha

4. Julklappar till i vart fall barnen

5. En lugn stämning som inte rubbas av att allt inte är perfekt, man behöver INTE städa mer bara för att det är julafton

6. Karl Bertil Jonssons julafton

Läser man listan förstår man ganska snabbt att jag har erfarenhet av julaftnar som inte alls varit trevliga, faktum är att julafton länge var årets jobbigaste dag för mig och jag tillbringade den ofta med att gråta över brustna förväntningar, svikna löften och en känsla av hopplöshet över sakernas tillstånd. Julafton i mitt hus är något annat och det är jag glad för. Mina barn får inte jättedyra saker i julklapp men är dagens absoluta huvudpersoner och får värme och kärlek av alla som kommer. 

Det är själva julafton det men förberedelserna då? Jo, till 1 advent så plockar jag fram julgardiner till kök och vardagsrum som är ett stort rum. Gardinerna är rött linne, smala kappor som inte har några mönster eller typiska jultecken förutom färgen. Jag sydde dem förra hösten av tyg som blivit över från något lajvprojekt och jag tycker själv att de är riktigt snygga. Eftersom de är så diskreta blir man inte less heller och det gör inget ifall de sitter uppe ett tag under våren. Jag tar också fram en adventsljusstake, i år med extra stolthet eftersom min dotter gjorde en sådan fin variant förra hösten med konservburkar, bilder utklippta ur tidningar och bokmärken. Ute på bron brukar jag också försöka göra något slags arrangemang med natursaker och lyktor. Jag har en del planer på pynt jag skulle vilja få till men ofta stannar det vid tankar eftersom jag sällan hinner på grund av jobbet. Barnens pyssel och praktiska detaljer går före mitt eget nöjespysslande men jag tänker att det kommer en tid när barnen är större och jag har mer tid över. Det blir bra då. 

Sedan tar vi successivt fram pyntet, det mesta brukar komma upp bara några dagar innan julafton eftersom jag ofta är för trött för att ta tag i det innan dess. Själva julgranen klär vi på julafton, det har blivit en tradition att min svärmor och barnen gör det tillsammans. Det är ett fint minne för dem att bära med sig och en stund som är värdefull även för svärmor. 

Vad gäller julklappar så försöker jag att ordna det eftersom under året. Jag har en lista med alla som jag brukar handla till och där skriver jag in bra presenter som jag kommer på. Helst vill jag vara klar med alla julklappar innan december ens börjar, jag har några fasansfulla upplevelser av sista minutenshopping i bagaget som jag inte vill vara med om fler gånger. Julklapparna slår vi in antingen i papper som sparats från förra årets julklappsöppning eller tidningspapper eller motsvarande. Det här har inte att göra med snålhet, julklappspapper på storrulle är väldigt billigt, men jag tycker det är ett onödigt slöseri med jordens resurser. I år funderar jag på att pröva sy lite julklappspåsar, alltså inslagning som går att återanvända om och om igen. Fick jag bestämma helt själv skulle det bara köpas julklappar till barnen men den tanken har jag svårt att plantera hos min sambo och hans familj. För dem hör julklappar väldigt mycket till julen även om det inte är dyra saker man ger bort men det ska finnas. Själv ÄLSKAR jag att ge andra presenter. Det gör mig jätteglad att hitta en bra present och slå in den så fint jag kan på något finurligt och fint vis men jag vet ju också att jättemycket saker man ger andra är helt i onödan eftersom de bara blir liggande. Än så länge har jag inte tagit helhjärtad strid för detta men vi får väl se de kommande åren var man hamnar. Mina egna julklappsönskemål är ofta ganska enkla och praktiska. I år önskar jag mig en bättre dataväska än den jag har, limstavar till min limpistol och en plåtsax. 

Jag har en mycket pysslig sexåring som också älskar julen av hela sitt hjärta. Därför pysslar vi ganska mycket under december och då använder vi oss så mycket som möjligt av saker som redan finns hemma och gärna sådant som återvinns. Förra årets smällkarameller var jättefina och tillverkade av reklamblad, det gick hur bra som helst att avstå från silkespapper. Det är trevligt att pyssla bara för att vara kreativ en stund, det finns heller inga krav på att sakerna ska bli toppenfina och perfekta utan vi försöker att bara vara och ha trevligt när vi håller på. 

Maten köper jag under hela december och ibland, beroende på pris, redan under november. Till exempel har jag redan köpt prinskorv från vårt lokala charkuteri och lagt i frysen. Den var på extrapris för någon vecka sen men kommer knappast att vara det veckan innan jul. Sen är det egentligen bara skinkan som är riktigt dyr och den köper jag alltid svensk och om det går ekologisk. Vårt julbord är ganska sparsmakat och innehåller bara sådant som folk verkligen vill äta av. Vi brukar också dela upp det lite mellan gästerna som kommer så mina svärföräldrar medför alltid sin paradrätt sillsallad och min pappa med familj om han kommer köttbullar.  

Viktigast av allt är att julen består av närhet till människor man tycker om. Jag är inte så väldans förtjust i IKEA men årets julreklam med budskapet "Det blir jul ändå" tycker jag är härlig! För det blir det, oavsett om man bränner maten eller inte hunnit koka knäck eller städat alla skrymslen och vrår. Det blir jul ändå och det duger. 

VAS-vård av Snålmor

Eftersom Snålmor dels har egna småbarn men också försörjer sig genom läraryrket så träffar hon på en del baciller i sin vardag. Oftast är det bara enkla saker som förkylningar som är mer eller mindre besvärliga att ta sig igenom men helt överlevbart. Mindre roligt är det när magsjukorna härjar men det är faktiskt väldigt sällan som det drabbar Snålmors hem och även om andra i hemmet går i däck brukar Snålmor segla på och klara sig!

Nu är det iallafall så att en bacill av förkylningskaraktär slagit klorna i Snålmor, faktiskt såpass att hon valde igår att gå hem från arbetet och även stanna hemma idag samt kommer stanna hemma även imorgon. Det är för stunden inget ekonomiskt beslut, det kostar klöver och åter klöver att vara sjuk men det kan det vara värt. Alternativet; att köra i sig en näve alvedon och gå till jobbet ändå är en konst som Snålmor egentligen behärskar till fullo och tidigare såg som en helig Graal. Jobbet skulle utföras, punkt slut. Om det sen innebar att man låg på golvet och sov på rasten spelade det ingen roll, jobba skulle man göra tills dagen var slut. Sen drabbades Snålmor av en livskris i form av en mängd saker men det slutade med en utmattningsdiagnos och sjukskrivning i januari 2013 och sen dess har Snålmor blivit så mycket klokare vad gäller VAS; vård av Snålmor.

För om jag inte sköter om mig själv de gånger jag drabbas av lättare åkommor så ber jag om större bekymmer. Man brukar säga att man inte kan hindra sorgens fåglar att flyga över ens huvud men att man kan neka dem en boplats. Jag skulle säga att jag tidigare inte bara gav dem en boplats, jag byggde ett lyxpalats med all inclusive! Det slutade med att jag till slut satt där och inte visste om jag skulle klara av att jobba heltid någonsin igen, skulle jag ens klara av att jobba? Om det tillståndet som jag var i då hade hållit i sig, DÅ hade det blivit dyrt på riktigt! Jag har bekanta som aldrig riktigt kommit igen och ett sjukbidrag är inget att eftersträva kan jag lova, det blir man varken rik eller glad av.

Nuförtiden tackar jag varje morgon och kväll den Gud jag tror på för att jag klarade av att bromsa och ta mig tillbaka till mig själv. Jag brukar också be om att få vara någon som hjälper andra och är en god medmänsklig förebild som värdesätter andra människor OCH mig själv som älskade och värdefulla. Det är ett mycket bättre sätt att agera än som det var förr då i princip ingenting stoppade mig från att stå i kapprummet på mitt jobb kvart i åtta, redo för en ny dag. Heja mig!

Ärtsoppa

Snålmor är en varm vän av så kallad husmanskost och även av tanken på att äta soppa en gång i veckan. Därför blev det för någon dag sedan ärtsoppa på menyn eftersom det fanns ett paket gula ärtor i skafferiet och ett paket rimmat sidfläsk i frysen.

Ärtorna lades i blöt över natten och kokades sedan med 1,5 liter vatten i ungefär 3 timmar. I de flesta recept står det 1-1,5 timmars koktid men det är på tok för lite för en riktigt god ärtsoppa! Koka på bara och låt även sidfläsket koka med i helbit tills det är mjukt. Skär sedan i tärningar och ner i grytan tillsammans med ett par teskedar timjan, ett par smulade buljongtärningar och lite salt. Hur gott som helst!

Till detta serverades det även pannkaka utan mjölk då det visat sig att bägge barnen i hushållet är överkänsliga mot mjölk. Just denna gång användes det havremjölk och vatten, men det går även att göra på enbart vatten. Tillsätt lite olja i smeten bara och låt även smeten svälla en stund innan gräddning så brukar det fungera fint! Man bör också tänka på att slänga i 1-2 dl mer mjöl än sitt ordinarie recept, annars finns det väldigt lite som kan gräddas.

Bon appetit!

Majonnäs helt enkelt

Snålmor tror starkt på devisen att själv är bäste dräng men hur det nu var och är med den saken har det aldrig blivit av att Snålmor själv tillverkat majonnäs, iallafall inte förrän i måndags! Saken var den att mannen i huset då råkade ut för en olycka och fick uppsöka akuten för att sy några stygn i armen. Som den rätt så sympatiska sambo Snålmor är beslöt jag att bjuda på något gott vid hans hemkomst. Mannen har länge talat varmt om coleslaw och de ingredienserna fanns hemma så jag skred till verket. Fast majonnäs hade vi ju inte då. Jag funderade först på om jag skulle kontakta sambon och be honom införskaffa majonnäs på sin väg hem men det kändes ju lite dumt när jag förstod att sambon nog helst bara ville komma hem och vila sig efter en rätt händelserik dag som hade kunnat sluta riktigt illa med mer otur. Men vad att göra då?

Jo, faktiskt ÄNTLIGEN ta tag i att pröva göra egen majonnäs. Precis som med hemkokt vaniljsås visade det sig vara så pinsamt enkelt att jag rent ut av skämdes över att inte ha prövat tidigare utan istället släpat hem majonnäs fullspäckad med kemikalier och konserveringsmedel. Det behöver inte vara dåliga saker i sig men jag skulle säga att vi får i oss nog med sådant som det är och därför gott kan avstå i de sammanhang det är möjligt. En annan bra sak med att göra sin egen majonnäs var insikten hur fasansfullt onyttigt det faktiskt är. Eller vad sägs om 2,5 dl olja till två äggulor? Det är ganska så rejält med olja det och även om man knappast glufsar i sig så mycket majonnäs på en gång inser man att det inte är det nyttigaste att stoppa i munnen. Självklart har jag haft koll på att det inte är nyttigt men när man själv ska hälla i den där oljan blir det mer konkret vad den faktiskt innehåller. Jag kommer absolut att äta majonnäs även i framtiden och framförallt tillaga den själv men jag kommer nog att ha mer respekt för om det är värt eller inte att ta en extra klick.

Sist men inte minst så blev målet med vispandet av egen majonnäs; coleslaw, väldigt god! Det är alltid roligt att äta mat som man ansträngt sig för lite extra och jag har känt mig lite extra nöjd varje gång jag ätit av den. Ska man ha ett Snålmors perspektiv på det hela så är det också en ekonomisk vinning med att tillverka i vart fall sin egen coleslaw, den är dyr om man köper den färdig även om jag inte har några exakta siffror i huvudet. Jag skulle dock tippa på minst 25 kronor för 200-300 gram färdigköpt och det når man inte upp till på långa vägar ifall den tillverkas hemmavid.

Kalenderbryderier

Den eminenta Snålcoachen bloggade för någon dag sedan om exakt det som jag samma kväll hade grubblat över; julkalendrar. I mitt hushåll finns det två barn; en sexåring och en ettåring. Förra året köpte vi för första gången julkalendern som hör till tvkalendern och det var uppskattat. Åren före det har snälla släktingar kommit hit med företrädesvis chokladkalendrar och det mycket godisförtjusta barnet har glatt öppnat och mumsat på hela vägen fram till jul. Vi, som i viet jag och barnets far, har alltså inte behövt engagera oss i någon större utsträckning i kalenderfrågan.

Nu i helgen besökte jag ICA Maxi och fick då syn på en gigantisk presentkalender som innehöll en pixiebok per dag och faktiskt för första gången någonsin funderade jag på om det kanske skulle vara roligt för mitt barn med en sådan kalender. Det visade sig också finnas legojulkalendrar så att barnen varje dag kan bygga en del av ett sceneri. Jag har alltid varit starkt emot presentkalendrar som innehåller tusen små pryttlar som bara blir liggande men både böcker och lego är i mitt tycke saker som kommer till nytta och användning fler gånger än en. Då var det ju bara det här då hur nödvändigt det är att få saker alla dagar fram till jul. Svaret är i mitt fall givetvis nej. Ändå fortsätter jag fundera över det hela eftersom jag tror att barnet verkligen skulle uppskatta och tycka om det men jag vet ju också att om jag låter det ske i år så har jag förbundit mig att köpa legokalender tills dess att barnet nått myndighetsålder och flyttat hemifrån.

Istället har jag funderat på alternativa kalendrar som innehåller uppdrag eller en gemensam familjeaktivitet varje dag; förra julen så fanns det en hel del sådana tips på nätet och jag tänkte då att det var något jag verkligen skulle överväga. Jag funderar också på att läsa en bok med tomtetema, förra året läste vi om Pettson och tomtemaskinen under hela december. Det uppskattades av både mig och barnet och jag skulle gärna hitta en liknande bok och göra om traditionen. Vad gäller att skapa sin egen kalender så är det förstås en del jobb med det, framförallt med att genomföra dagliga aktiviteter varje dag fram till julafton. December är som bekant stressig nog som den är och Snålmor som är i lärarbranschen har det hon gör innan betygen har satts, omdömen skrivits och vårens planering är satt på pränt. Ändå tänker jag att jag tror att det kan vara värt det många gånger om ifall det blir ett lyckat projekt, något som jag och barnet kan minnas tillsammans. Det ska grunnas lite mer på detta innan jag slutligen bestämmer mig men då räven raskar över isen och tiden därmed rasar på framåt så får funderationerna inte ta mer än några dagar till så att jag säkert hinner med att ordna allt.

Kvalitet vs kvantitet

En bloggare jag väldigt gärna läser är "Snålcoachen" som till att börja med har ett sådant sympatisk alias och skriver både roligt och rappt om livet som ekonomiskt besinnad. Häromsistens kom ett inlägg om det här med att handla kvalitet framför kvantitet och det fick mig att börja tänka till och fundera på hur jag själv gör, hur jag gjort tidigare och hur jag tänker att framtiden ska vara.

Jag konsumerar inte så gärna och ska jag konsumera vill jag gärna om det är möjligt handla second hand. Det sliter mindre på miljön ifall vi använder redan tillverkade resurser ett varv till och det gillar jag. Jag har alltid handlat mycket på second hand och från början handlade det om tillgångar, jag hade inte alltid råd att köpa nya saker helt enkelt. Jag handlade också mycket på rea och hade nästan svårt att låta bli att köpa saker ifall det var rea. Det var ju så billigt!Billigt jovisst men BEHÖVDE jag verkligen alla prylarna och var de bra köp? Nej, det var de verkligen inte och jag behövde dem heller inte. Men någonstans längs vägen har det alltså svängt till att handla om miljöpåverkan framför plånbok även om jag såklart gynnas ekonomiskt av att köpa billigt.

Sen var det ju det här med saker som inte kan köpas begagnat eller behöver införskaffas NU. Tidigare har det varit så att då har det varit så billigt som möjligt som gällt som princip. Nu när jag tänker efter märker jag att mina värderingar har förändrats. Även om det är billigt så behöver det inte vara ett bra köp eftersom jag kanske måste köpa ännu en likadan snart eftersom den inte håller. Å andra sidan har det vid ett flertal tillfällen visat sig när jag läst olika tester att ett högt pris inte alls är synonymt med en god kvalitet. Det gäller alltså att alltid se upp och ständigt vara kritisk nästan oavsett vad det är som ska konsumeras. Själv brukar jag göra så att jag inför ett köp av större karaktär pratar med vänner och bekanta och hör mig för om deras erfarenheter av varan, tips på bra märken och märken att undvika. Jag googlar också de bra tipsen jag får, läser tester och recensioner och väger för och nackdelar mot varandra. När jag sedan slutligen bestämmer mig så googlar jag en vända till efter bästa pris på varan innan jag slår till. Det är ju en del jobb med den här metodiken men dels tycker jag att det är lite roligt och sen så vill jag också vara en medveten konsument som ger marknadskrafterna en match. En kritisk konsument nöjer sig inte med att konsumera det som marknadsförs mest aggressivt utan ser istället bortom snygga annonser och glassiga bilder och tar reda på fakta. En sådan surkärring är Snålmor och det, det står hon för! :)

Kommande utmaningar!

För ungefär ett år sedan tog mitt bloggande mer fart i och med att jag blev föräldraledig. Jag är otroligt glad och tacksam över möjligheten jag fick att stanna upp och reflektera ordentligt kring vad jag egentligen tycker är viktigt, vilka val jag tycker är hållbara och vad jag vill att mitt liv ska bestå av. Nu var det väl inte så att jag levde ett ekonomiskt utsvävande liv i sus och dus innan dess, snarare tvärtom. Men att få tänka klart de tankar som fanns kring min ekonomi, både den finansiella och den själsliga, fanns det sällan tid att göra med heltidsarbete, småbarn och en utmattningsdiagnos. Det har varit väldigt läkande för mig att få skriva och fundera mycket kring mina tankar på ett hållbart liv och jag tror att jag tillfrisknat mycket tack vare det.

Tankarna på kommande hållbara utmaningar har börjat snurra eftersom vi börjar närma oss ett nytt år. Jag ogillar att misslyckas med utmaningar och är de inte genomtänkta tenderar de att fallera kraftigt. Problemet är nog snarare att välja ut utmaningar; planer och idéer har jag redan så det räcker. En sak som jag redan tagit mig an är löftet att inte köpa nya kläder på ett år utan att bara shoppa begagnat; undantaget strumpor och underkläder. Det är i och för sig inte någon större utmaning eftersom det egentligen är så jag lever hela tiden men alla positiva och bra val ska uppmuntras tycker jag! Jag har i mitt eget tycke rejält mycket med kläder och skulle egentligen kunna avstå från klädinköp i minst ett års tid, säkert även längre. Det handlar om var man sätter gränsen för när ett plagg inte längre är tjänligt att ha på sig. Ur en världsförbättrarsynpunkt så borde gränsen gå när plagget är så trasigt att det inte längre går att laga och därför förvandlas till trasor eller lämnas in till någon lumpåtervinning och för många av mina plagg blir det faktiskt så. De går från att vara kläder som kan användas i arbetssammanhang till kläder som bärs bara hemmavid till arbetskläder till trasor för oljespill i sambons hobbygarage. Kläder som jag av olika anledningar inte vill ha på mig före de blir "bara" hemmakläder skänks för det mesta bort. Även om det är onödigt att ha skaffat plagg som man inte vill bära tills de är utnötta så tycker jag att det är ännu värre att bara ha dem i garderoben för att tvinga sig själv att bära dem fast man inte vill. Bättre då att skicka vidare!

Hur som haver så finns det i min garderob tillräckligt med både finkläder, vardagskläder, träningskläder och arbetskläder för att jag ska klara mig bra utan att shoppa. Skulle jag köpa något, förutom underkläder eller strumpor, så handlar det om att jag VILL köpa, inte att jag behöver. Och den här viljan att köpa har gjort att både mina garderober och min byrå är fulla med kläder. Fast jag ska inte vara orättvis mot mig själv, mycket är också sådant som jag fått av vänner som rensat sina garderober och tänkt på mig och min aversion mot nykonsumtion. Tillgången på kläder gör att jag faktiskt överväger att våga ta steget ut i det stora blå och faktiskt inte köpa några som helst kläder förrän jag verkligen behöver det på allvar. Vi får se var jag hamnar!

En annan sak som jag funderar på är att ha mer kortsiktiga goda mål i form av månadsutmaningar till mig själv. Jag har konstruerat en lista där jag gett månaderna ett piffigt epitet kopplat till utmaningen; tex "Jättesnåla januari" där tanken är att januari är en mycket fattig månad där köpstopp råder och kyl och frys ska ätas ur. Det vore väldigt roligt om det här kunde fungera, det gäller bara att göra utmaningarna både inspirerande, givande och lätta att komma ihåg för att lyckas. Jag har en tendens att gå ut hårt med tankar om att spara alla kvitton och verkligen hålla koll på vartenda korvöre jag spenderar men det håller några dagar, sen är det ett kvitto som jag inte riktigt vet och sen är det kört. Mitt dåliga minne ställer till en del och jag är nog inte heller tillräckligt motiverad för att hålla ut. Jag blir trött och vardagen tar över och så gör jag som vanligt och tänker att jag vet UNGEFÄR hur det är och det får räcka.

Som sagt, tankarna har jag, det gäller bara att styra upp dem och forma en hållbar plan. Lyckas jag så kommer 2015 att bli ett väldigt spännande år!