Påskpynt

Jag har inte tidigare egentligen varit så mycket för att pynta vid olika högtider, framförallt har jag ofta varit så slutkörd av min arbetssituation att jag prioriterat att vila framför att karva pumpor, tova tomtar eller jaga påskris och fjädrar nejderna runt. Med åren blir man klokare och med en själ som är mer i balans har ett större intresse för pyntande också uppstått. Jag ville därför gärna pynta till påsk men på grund av köpstoppet var det självklart helt otänkbart att köpa saker till ändamålet.
Det sved och grämde mig en del till en början när jag tänkte på allt fint jag kunnat åstadkomma men så kom jag på råd!

I min ägo fanns nämligen ett påslakan som jag vunnit på ett lotteri. Det var ett fult påslakan tyckte jag först och dessutom av riktigt dålig kvalitet; tunt och rivigt och så genomskinligt att man ser handen igenom det. Därför har det legat i linneskåpet en tid utan att jag använt det. Lite för snål är jag ändå för att göra trasor av ett nytt påslakan så jag har liksom förträngt det till ett bättre tillfälle och det var ju nu det! Det blev ju en alldeles ypperlig påskduk utan någon större ansträngning och kommer att användas många år till. Av en god vän fick jag en bukett påskliljor i värdinnepresent och min duktiga stora flicka hade gjort en sådan glad påskkyckling och även målat väldigt vackra blåsta ägg som vi kunde ställa fram i en fin grön skål. Påsken är här, pyntet är räddat och för övrigt hade jag självklart redan påskägg hemma som jag fyllde med godis köpt på extremt extrapris. Alla är nöjda och vi njuter av att vara lediga; Glad Påsk!

Vettigt vinstfirande med själslig ekonomi

Under den gångna helgen så tävlades det i skidor. Det är hushållets fader och det äldsta barnet som vurmar för den typen av aktiviteter, Snålmor nöjer sig med att packa en väska med förtäring och heja på. Nu blev det ju så lyckat att barnet gjorde sitt hittills bästa lopp och fadern vann en ny och rätt så dyr köksfläkt i utlottningspris. Detta måste givetvis firas!

Dagens middag var planerad att innehålla någon slags stek och en potatisgratäng vilket hade varit bra firarmat. Men ack, Snålmor hade återigen drabbats av sjukdom och lätt feber och kände sig efter en dag i skogen där hon burit runt på husets yngsta barn som inte var helt nöjd med tanken på att gå ute i skor inte det minsta intresserad av att skala potatis och steka stek. Den snabba och enkla lösningen hade varit någon slags skräpmat, en utgift på ungefär 300 kronor för vår familj. Det kändes väldigt onödigt med tanke på att Snålmors budget för övrigt denna månad är ganska prick 300 kronor då förra månaden blev dyr på grund av många dagar med sjuka barn. 

Istället styrdes kosan mot en närliggande butik där Snålmor inhandlade en grillad kyckling, pommes frites och ett par tomater. Det kostade 80 kronor och räckte till middag samt en stor laddning kycklingsallad till dagen efter. Alla åt och var nöjda. Det billigaste hade såklart varit om vi hållit den matplan som redan fanns och hade ingredienser till hemma men i jakten på ett ekonomiskt balanserat liv får man inte heller glömma bort det jag kallar "själslig ekonomi" alltså tillfällen när utlagda pengar gör en verkligt gott även om utgiften inte var 100 procent nödvändig. Detta var en sådan dag och måltiden blev en bra avslutning på familjens helg.Slutet gott, allting gott som det står i sagorna. 

Bibliotek-en underbar plats!

Dagen har spenderats tillsammans med hushållets yngste medlem som varit väldigt sjuk sista tiden och därför varit sjukskriven från förskola. Nu har det äntligen börjat vända så därför kunde vi ta en tur till biblioteket i samband med en undersökning på BVC.

Jag har ungefär två mil till närmsta bibliotek och då kan jag antingen besöka det bibliotek som finns på orten jag arbetar eller biblioteket på orten åt andra hållet. Jag måste tyvärr säga att även fast jag hursomhelst åker till min arbetsort är det nästan värt pengarna att åka extra mil till biblioteket på den andra orten eftersom det är så ofantligt mycket bättre. Det är större och har därför fler böcker och ett betydligt bättre utbud eftersom personalen är engagerad och verkligen brinner för folkbildning. Personalen på det andra biblioteket verkar inte överförtjust i att man kommer dit även om jag noterat att den värste surstöten inte arbetar där längre utan bytts ut mot yngre förmågor. Jag hoppas det ger resultat. Men nu fick jag ju åka till mitt favoritbibliotek och njuta av att gå runt och kika och lyckas hitta ett flertal bra böcker om odling som jag velat läsa under en längre tid, jippie!

Det jag egentligen har tänkt komma fram till är att biblioteken är något som vi i Sverige ska vara både tacksamma och stolta över för det är en helt fantastisk sak! Så mycket kunskap som bara väntar på en och helt gratis är det också! Många bibliotek ordnar också kringaktiviteter förutom att låna ut böcker,filmer och skivor, till exempel hittade jag inbjudningar till både att göra halsband av knappar och information om att odla sina egna grönsaker. Vid båda tillfällena skulle det bjudas på gratis fika liksom själva aktiviteten var avgiftsfri. Helt fantastiskt! För min del spelar det ingen roll om det tas ut en avgift vare sig för fika eller evenemang men för en del människor har det stor betydelse och därför gör det mig väldigt glad att se att det görs tillgängligt för många.

Jag har alltid älskat bibliotek och har spenderat otaliga timmar på diverse sådana genom livet och jag hoppas på många fler. Tanken med bibliotek; att kunskap och kultur ska vara tillgängliga för alla utan kostnader passar också bra in på mina tankar om minimalism och att inte äga mer än vad man behöver. Jag har genom åren köpt mängder med böcker på reor och loppisar, läst dem och sen har de mest stått i bokhyllan. För mig var det till en början helt otänkbart att göra mig av med en bok som jag en gång fått i min ägo; böcker var nästan levande varelser med något heligt över sig. Jag har flyttat ett par gånger och mina vänner svor alltid över de många lådorna med böcker som var både tunga och besvärliga att bära. Alla de böckerna brann sedan upp 2009 då vårt dåvarande hus fick nog av livet på självaste trettondagsafton och förvandlades till aska och skrot. Att böckerna försvann var en sorg men när jag återhämtat mig lite insåg jag att det egentligen nog var bara en specifik bok som jag verkligen var uppriktigt ledsen över att ha förlorat, resten var materiella saker som inte spelade någon roll.

Nu några år senare så äger jag en del böcker igen men jag har blivit mer selektiv med vilka böcker jag köper och vilka jag behåller även om jag köpt dem. De flesta böcker jag blir sugen på att äga lånar jag först, oftast på biblioteket, och sen om de är av sådan kaliber att jag tycker de är värda att förvara försöker jag få tag på dem. Mitt odlingsintresse har ökat mycket de senaste åren och jag märker att min boksmak därför ändrats en del, tidigare var det skönlitteratur som jag oftast ville läsa och köpa, nu är det faktaböcker om odlandets ädla konst. Oavsett vad det är jag längtar efter så finns biblioteket där för att hjälpa mig till nya kunskaper och läsupplevelser, härligt!

Snöstorm och frestelser

Där Snålmor bor har det snöat något rentutav förskräckligt de senaste dygnen så helgen har spenderats inomhus med gott samvete. Även om det inte snöat skulle jag stannat inne ändå eftersom hela familjen är ordentligt sjuka i RSvirus som först slog klorna i familjens minsting och sen vandrade vidare till oss övriga. Oavsett vad så orsakade stormen ett strömavbrott som gav ett pars timmar vistelse i stearinljusens sken och det var verkligen trevligt! Det yngre barnet somnade ganska snart och det äldre tittade på film på datorn som kompensation för de uteblivna teveprogrammen. Snålmor föreslog spel och böcker och samtal om livet men se det ville barnet inte alls veta av. På kvällen ser man barnprogram och inte något annat trams, så det så! Men under tiden som barnet fördjupade sig i Blixten MacQueens äventyr kunde jag ligga på andra soffan och bara stirra ut genom fönstret på stormen och stearinljusen som avspeglades i rutan. Tankarna fick bara flyta hit och dit utan mål men ofta återkom de till en känsla av djup tacksamhet över att bara vara. Både där och då i vinterkvällen men också i livet. En skön känsla! Det var helt enkelt en stunds själslig ekonomi som hette duga och som jag kommer minnas länge.

Mindre trevligt var det med bihåleinflammationen som under gårdagen vann mer och mer mark för att till slut ha övertagit hela mitt ansikte och fick allt att värka. Och det var nu som kampen började. Ett av mina årslöften inför 2015 är att inte äta godis eller snacks under hela året. Jag tycker inte att det skulle vara en total katastrof ifall jag fick i mig en godisbit eller två men tycker att det kan få vara en händelse utanför min kontroll som föranleder snedsteget och inte min egen svaghet. Jag tänker att jag till exempel kan bli bjuden på tårta med godisdekorationer, då kommer jag att äta allt som finns på tårtan. Det jag ville göra igår kväll var att äta upp min dotters godispåse. Alltihop. Vi hade nämligen besökt ICA under eftermiddagen och då fick hon handla lördagsgodis i en sådan där trevlig retropåse som fanns förr i tiden när Snålmor var ett barn. Barnet plockade lyckligt påsen full, åt tre stycken och la sedan bort den för att spara till sen. Så det skulle alltså ha varit möjligt att äta upp hela påsen och sedan handla en ny vid första bästa tillfälle och aldrig säga något. Men se där, där går gränsen för hur svag man får vara! Snålvattnet rann vid tanken på sura, salta och söta goda små godisar och det var verkligen viljestyrka som satte stopp för ett allvarligt angrepp på både nyårslöfte och barnets godispåse. Slutligen segrade det rätt och påsen låg orörd i skafferiet under tiden som Snålmor satt i soffan och med värkande ansikte dystert tuggade på ett torrt kex. Jättekul. Nej, inte alls men väldigt envist och bra gjort. Heja Snålmor! Det hade jag inte trott om mig själv för ett par år sedan, att det skulle gå säga nej tack till godis. Heja!

Julförberedelser

Den alltid så kloka Snålcoachen skrev ett väldigt bra inlägg om att förbereda sig för jul och den konsumtion som anses höra till. Trots kriser och elände hit och dit så slår julhandeln år efter år alltid nya rekord och i år är inget undantag. Det här provocerar mig en del, framförallt nu när vi vet att skillnaderna mellan hur människors inkomster ser ut och vilka livsvillkor man har har ändrats väldigt mycket de sista åren. De som har haft det gott ställt har i regel fått det bättre och svaga och sjuka sämre. Att de som fått ännu mer pengar över väljer att plöja ner det i ännu fler paket eller dyra delikatesser som slängs halvätna dagen före nyårsafton provocerar mig något oerhört. Jag missunnar självklart ingen en trygg ekonomisk situation men har man det, har alltid haft och inom en överskådlig framtid inte kommer att få det sämre tycker jag att man kan dela med sig till någon som inte har. Nog om det.

Julen är på väg och med den ett helt galet tryck på att det ska köpas en massa saker. Jag gick till en affär idag på förmiddagen för att köpa nässpray och i kön så föll min blick på ett magasin som såklart hade jul som tema. Det var inredningstips, pyssel, sista minutenklappar, recept och allt det där som hör till ni vet. Framsidan var väldigt vackert arrangerad, vitt, grått, mörkrött och silverstjärnor, vackra röda amaryllis och grön mossa. En känsla av renhet, stillhet och livet på landet, harmoni och kärlek och familjelycka; sådär som man skulle önska att det vore på jul. Fast det sällan är. Jag önskar att jag hade ork att göra sådär fint hemma men när jag tänker på så mycket arbete det skulle krävas av mig för att uppnå resultatet blir jag alldeles trött. För att inte tala om hur mycket jobb det skulle vara med att plocka bort allt efter jul och sen förvara det någonstans, HU! Det skulle också kosta en ganska rejäl slant i pengar även om jag tror att jag säkert skulle kunna hitta Snålmorslösningar på mycket och komma mycket billigare undan än vad handeln egentligen vill. 

Idag tror jag att de flesta människor inser att det vi egentligen gör när vi konsumerar som handeln vill är att köpa drömmen om ett liv som är lite bättre än det vi har. Ett liv där familjen står uppställda som en reklambild och bara ler och myser sådär som reklamfamiljer gör. Vi vet att det inte är sant men har svårt att låta den sanningen krypa allra längst in i hjärtat. 

Själv har jag kommit så långt att jag i mångt och mycket har skapat mig den julafton som jag själv vill ha även om det såklart tillkommer kompromisser eftersom andra människor är inblandade. För mig är det viktigt att julafton innehåller följande saker:

1. Nyktra människor

2. Absolut inget som helst bråk och tjafs om småsaker

3. God mat som man tycker om, inte som man förväntas ha

4. Julklappar till i vart fall barnen

5. En lugn stämning som inte rubbas av att allt inte är perfekt, man behöver INTE städa mer bara för att det är julafton

6. Karl Bertil Jonssons julafton

Läser man listan förstår man ganska snabbt att jag har erfarenhet av julaftnar som inte alls varit trevliga, faktum är att julafton länge var årets jobbigaste dag för mig och jag tillbringade den ofta med att gråta över brustna förväntningar, svikna löften och en känsla av hopplöshet över sakernas tillstånd. Julafton i mitt hus är något annat och det är jag glad för. Mina barn får inte jättedyra saker i julklapp men är dagens absoluta huvudpersoner och får värme och kärlek av alla som kommer. 

Det är själva julafton det men förberedelserna då? Jo, till 1 advent så plockar jag fram julgardiner till kök och vardagsrum som är ett stort rum. Gardinerna är rött linne, smala kappor som inte har några mönster eller typiska jultecken förutom färgen. Jag sydde dem förra hösten av tyg som blivit över från något lajvprojekt och jag tycker själv att de är riktigt snygga. Eftersom de är så diskreta blir man inte less heller och det gör inget ifall de sitter uppe ett tag under våren. Jag tar också fram en adventsljusstake, i år med extra stolthet eftersom min dotter gjorde en sådan fin variant förra hösten med konservburkar, bilder utklippta ur tidningar och bokmärken. Ute på bron brukar jag också försöka göra något slags arrangemang med natursaker och lyktor. Jag har en del planer på pynt jag skulle vilja få till men ofta stannar det vid tankar eftersom jag sällan hinner på grund av jobbet. Barnens pyssel och praktiska detaljer går före mitt eget nöjespysslande men jag tänker att det kommer en tid när barnen är större och jag har mer tid över. Det blir bra då. 

Sedan tar vi successivt fram pyntet, det mesta brukar komma upp bara några dagar innan julafton eftersom jag ofta är för trött för att ta tag i det innan dess. Själva julgranen klär vi på julafton, det har blivit en tradition att min svärmor och barnen gör det tillsammans. Det är ett fint minne för dem att bära med sig och en stund som är värdefull även för svärmor. 

Vad gäller julklappar så försöker jag att ordna det eftersom under året. Jag har en lista med alla som jag brukar handla till och där skriver jag in bra presenter som jag kommer på. Helst vill jag vara klar med alla julklappar innan december ens börjar, jag har några fasansfulla upplevelser av sista minutenshopping i bagaget som jag inte vill vara med om fler gånger. Julklapparna slår vi in antingen i papper som sparats från förra årets julklappsöppning eller tidningspapper eller motsvarande. Det här har inte att göra med snålhet, julklappspapper på storrulle är väldigt billigt, men jag tycker det är ett onödigt slöseri med jordens resurser. I år funderar jag på att pröva sy lite julklappspåsar, alltså inslagning som går att återanvända om och om igen. Fick jag bestämma helt själv skulle det bara köpas julklappar till barnen men den tanken har jag svårt att plantera hos min sambo och hans familj. För dem hör julklappar väldigt mycket till julen även om det inte är dyra saker man ger bort men det ska finnas. Själv ÄLSKAR jag att ge andra presenter. Det gör mig jätteglad att hitta en bra present och slå in den så fint jag kan på något finurligt och fint vis men jag vet ju också att jättemycket saker man ger andra är helt i onödan eftersom de bara blir liggande. Än så länge har jag inte tagit helhjärtad strid för detta men vi får väl se de kommande åren var man hamnar. Mina egna julklappsönskemål är ofta ganska enkla och praktiska. I år önskar jag mig en bättre dataväska än den jag har, limstavar till min limpistol och en plåtsax. 

Jag har en mycket pysslig sexåring som också älskar julen av hela sitt hjärta. Därför pysslar vi ganska mycket under december och då använder vi oss så mycket som möjligt av saker som redan finns hemma och gärna sådant som återvinns. Förra årets smällkarameller var jättefina och tillverkade av reklamblad, det gick hur bra som helst att avstå från silkespapper. Det är trevligt att pyssla bara för att vara kreativ en stund, det finns heller inga krav på att sakerna ska bli toppenfina och perfekta utan vi försöker att bara vara och ha trevligt när vi håller på. 

Maten köper jag under hela december och ibland, beroende på pris, redan under november. Till exempel har jag redan köpt prinskorv från vårt lokala charkuteri och lagt i frysen. Den var på extrapris för någon vecka sen men kommer knappast att vara det veckan innan jul. Sen är det egentligen bara skinkan som är riktigt dyr och den köper jag alltid svensk och om det går ekologisk. Vårt julbord är ganska sparsmakat och innehåller bara sådant som folk verkligen vill äta av. Vi brukar också dela upp det lite mellan gästerna som kommer så mina svärföräldrar medför alltid sin paradrätt sillsallad och min pappa med familj om han kommer köttbullar.  

Viktigast av allt är att julen består av närhet till människor man tycker om. Jag är inte så väldans förtjust i IKEA men årets julreklam med budskapet "Det blir jul ändå" tycker jag är härlig! För det blir det, oavsett om man bränner maten eller inte hunnit koka knäck eller städat alla skrymslen och vrår. Det blir jul ändå och det duger. 

VAS-vård av Snålmor

Eftersom Snålmor dels har egna småbarn men också försörjer sig genom läraryrket så träffar hon på en del baciller i sin vardag. Oftast är det bara enkla saker som förkylningar som är mer eller mindre besvärliga att ta sig igenom men helt överlevbart. Mindre roligt är det när magsjukorna härjar men det är faktiskt väldigt sällan som det drabbar Snålmors hem och även om andra i hemmet går i däck brukar Snålmor segla på och klara sig!

Nu är det iallafall så att en bacill av förkylningskaraktär slagit klorna i Snålmor, faktiskt såpass att hon valde igår att gå hem från arbetet och även stanna hemma idag samt kommer stanna hemma även imorgon. Det är för stunden inget ekonomiskt beslut, det kostar klöver och åter klöver att vara sjuk men det kan det vara värt. Alternativet; att köra i sig en näve alvedon och gå till jobbet ändå är en konst som Snålmor egentligen behärskar till fullo och tidigare såg som en helig Graal. Jobbet skulle utföras, punkt slut. Om det sen innebar att man låg på golvet och sov på rasten spelade det ingen roll, jobba skulle man göra tills dagen var slut. Sen drabbades Snålmor av en livskris i form av en mängd saker men det slutade med en utmattningsdiagnos och sjukskrivning i januari 2013 och sen dess har Snålmor blivit så mycket klokare vad gäller VAS; vård av Snålmor.

För om jag inte sköter om mig själv de gånger jag drabbas av lättare åkommor så ber jag om större bekymmer. Man brukar säga att man inte kan hindra sorgens fåglar att flyga över ens huvud men att man kan neka dem en boplats. Jag skulle säga att jag tidigare inte bara gav dem en boplats, jag byggde ett lyxpalats med all inclusive! Det slutade med att jag till slut satt där och inte visste om jag skulle klara av att jobba heltid någonsin igen, skulle jag ens klara av att jobba? Om det tillståndet som jag var i då hade hållit i sig, DÅ hade det blivit dyrt på riktigt! Jag har bekanta som aldrig riktigt kommit igen och ett sjukbidrag är inget att eftersträva kan jag lova, det blir man varken rik eller glad av.

Nuförtiden tackar jag varje morgon och kväll den Gud jag tror på för att jag klarade av att bromsa och ta mig tillbaka till mig själv. Jag brukar också be om att få vara någon som hjälper andra och är en god medmänsklig förebild som värdesätter andra människor OCH mig själv som älskade och värdefulla. Det är ett mycket bättre sätt att agera än som det var förr då i princip ingenting stoppade mig från att stå i kapprummet på mitt jobb kvart i åtta, redo för en ny dag. Heja mig!

Själslig ekonomi

Till och från nämner jag uttrycket "själslig ekonomi" och det jag menar med det är att göra investeringar som kanske inte är nödvändiga men som ger en sådan glädje att det blir värt insatsen av tid eller pengar. Vad den investeringen är blir förstås olika saker för olika människor och inte heller kan man göra investeringen för ofta; då blir det istället fråga om klassisk konsumtion.

Jag älskar människor och investerar gärna tid och även pengar i form av att bjuda på mat eller fika när vi ses, oftast då hemlagat eller hembakat förstås. När jag träffar en vän hemma hos mig vill jag att den ska slappna och känna sig välkommen, känna att jag har tänkt på den genom att erbjuda något gott att äta som jag vet att den personen tycker om.

I veckan har jag gjort två investeringar i min själsliga ekonomi som jag verkligen blev glad över. Dels har jag köpt mig ett par nya gummistövlar. Jag använder ofta det eftersom jag dels arbetar mycket i min trädgård men också gärna rör mig i skogen där det är ett viktigt plagg. De gummistövlar jag har haft är ett par som jag fick ärva av en bekant i samband med att vårt hus brann ner 2009. De var inte nya då och har sannerligen inte blivit nyare eller mindre nötta. Ärligt talat har det läckt in i den högra stöveln de senaste två åren men jag har tänkt att ja, jo, jag får köpa ett nytt par. Sen någon gång. Men nu var det alltså dags!

Den andra investeringen är en i mina ögon otroligt lyxig pryl, en ogräsupptagare från Fiskars. Den var på rea och även då var den dyr men efter att ha prövat en likadan i somras så har jag tänkt att en sån ska jag ha så småningom. Maskrosor i min gräsmatta stör jag mig inte det allra minsta på, den går ju till och med att äta, men tistlar, skräppor och brännässlor är faktiskt inga trevliga saker att ha i gräsmattan. Ska man få bort dem måste de upp med roten och utan ett redskap måste de grävas upp för hand vilket är ganska omständigt och inte heller ger så bra resultat alltid. Jag har en god vän som har en trädgårdsfirma och använder sin flitigt, det ger ett bra resultat och går också fort. För mig alltså en klart godkänd investering i min själsliga ekonomi eftersom jag kommer att använda den mycket och den kommer spara både tid och rygg. Härligt!

Trädgårdsdrömmar

Jag har en stor trädgård och med stor menar jag STOR. Det tar med åkgräsklippare ungefär en halv dag att klippa allt gräs så det är en del yta att gå igenom. Det blir en hel del gräs att ta rätt på men det gör jag så gärna då jag dels täckodlar, dvs inte har några öppna jordytor i mina planteringar och även har en kompost som gärna tar emot allt organiskt material.

Nu såhär i maj har snön försvunnit och jorden börjar tina upp men det är fortfarande ungefär en månad kvar innan det egentligen går att sätta ut något av allt jag försått. En djungel av olika växter trängs just nu inne i mina fönster och längtar ut och jag längtar efter att få ordning och reda och slippa snubbla över jordsäckar, krukor och dylika saker. Jag odlar både ätbara och vackra saker och föredrar de blommor som kallas perenner, dvs de som återkommer år efter år. Ettåriga växter, så kallade sommarblommor, undviker jag eftersom de tar ganska mycket tid och energi i anspråk men levererar ganska dåligt. Förra sommaren var jag gravid och kunde inte göra så mycket ute i trädgården vilket höll på att driva mig till vansinne. Jag älskar min trädgård och vill helst vara i den hela tiden när den är igång och att inte kunna göra något i den kändes som det största slöseriet med tid någonsin! Jag gillar att jobba med kroppen och efter min utmattningsdiagnos har det blivit ännu viktigare. Det är lugnande och läkande med trädgård och det tar den tid det tar. Jag kan inte påskynda saker utan kan bara vara. Ändå lyckades jag förra sommaren med konststycket att frilägga alla mina bärbuskar från gräsmatta, plantera fyra äppelträd och bygga bygdens största stenparti. Det sistnämnda var det min snälla sambo som egentligen gjorde men jag tror han såg hur jag led och ville göra mig glad genom att se till att det blev mer än bara grundläggning det året. Det är kärlek det!

Jag är både spänd och nyfiken på att få se hur det kommer arta sig och också på att få fortsätta anlägga bänkar; inte mindre än tre stora projekt ska sjösättas i sommar och eftersom jag fått lite buskar som kräver speciella växtförhållanden har jag också fått tjuvstarta på mitt fjärde; ett woodland i lekskogen bakom huset. Sen blir det nog något mer fruktträd i sommar, eller ärligt talat flera. Jag vill ha både päron, plommon och körsbär. Jordgubbslandet ska utökas och jag ska gräva i ordning en långbänk där jag ska förbättra zonklimatet ordentligt och just ja, jag skulle ju utöka en redan befintlig bänk och trädgårdslandet ska utökas med fler pallkragar och hallonlandet måste jag gräva till osv osv osv osv. Jag har kort sagt projekt som räcker både över våren, sommaren och hösten och det känns så himla bra! För inget av det jag tänkt göra blir förstört om det inte hinns med. Då gör jag det nästa sommar. Eller sommaren därefter. Huvudsaken är att jag njuter i min trädgård vilket jag gör varenda minut!

 

Vad finns det då att säga om att odla som har med sparsamhet att göra? Jo, dels kan man ju spara en slant på frukt och grönt men ärligt talat inte så fasansfullt mycket. Det kostar både tid, energi och pengar att ha trädgård och att odla. Det går att göra det väldigt dyrt och även väldigt billigt och min förhoppning är att kunna berätta om billiga varianter av saker men framförallt så handlar trädgård om ett av mina favorituttryck; själslig ekonomi. Jag investerar i något som får mig att må bra på riktigt och det är verkligen en värd investering!

Den här lilla kompisen fotograferade vi förra året, det är någon slags fjärilslarv som bosatte sig på vår libbsticka där den trivdes bra. Jag hoppas den överlevde vintern och kommer tillbaka som fjäril; otroligt vacker!