Apropå budget

En av mina absoluta favoritbloggar är "Köpstoppsbloggen" som drivs av Ann Christin Gramming. Hon har lagt ut en utmaning; att dela med sig av sin budget för att tipsa och inspirera andra.
Själv är hon väldigt öppen och ärlig med sin ekonomiska situation vilket jag tycker är föredömligt. I Sverige är det väldigt fult att prata om pengar och jag är själv inte så att jag ställer mig på mitt lokala torg och skanderar ut mina deklarationsuppgifter. Däremot så tycker jag att det är bra att vara ärlig och tror att många människor skulle få en bättre och mer realistisk bild av vad saker egentligen kostar och vad "alla andra" egentligen har råd med och vad de INTE har råd med om fler vågade tala öppet om pengar. Mycket av svenskarnas konsumtion kommer från lånade pengar vilket är helt vansinnigt i mina ögon men jag förstår också väl att det är väldigt svårt att kliva av karusellen om man väl klivit på den.

Hursomhelst, budget! Mitt hushåll består av mig, min sambo och våra två barn. Vi är både högutbildade och hade köpt hus samt passerat 30 år innan barnen kom. Jag har studielån men min sambo hade turen att kunna bo hemma och leva bara på bidragsdelen så motsvarande summa som jag lägger på att betala CSN hamnar på hans privata sparkonto men det är den enda egentliga skillnaden oss emellan. Vi bor på landet och måste köra bil till jobbet samt dessutom åt olika håll så vi har två bilar. Huset är nybyggt eftersom vi hade oturen att bli hemlösa 2009 i en husbrand och egendomen betecknas som lantbruk även om vi inte har djur. Det finns en del skog som hör till fastigheten och den måste skötas om enligt en skogsvårdsplan. Vi har en traktor för att skotta snö, arbeta i skogen och jobba med på gården. Traktorn är ny och är köpt på avbetalning eftersom våra besparingar gått åt till husbygget, ett nytt pannrum, ny brunn 2011 samt byte av vägtrumma 2012. För de som inte är insatta kan jag säga att det är dyra insatser att göra på en fastighet men positivt är att de iallafall är gjorda. Vi eldar med ved eftersom vi har egen skog.

Vi har gjort som så att vi räknat ut alla våra fasta kostnader på ett år och sedan delat dem på två eftersom vi tjänar ungefär samma. Alla utgifter finns införda på ett Excelark vilket gör det enkelt att få en överblick. Tillkommer eller försvinner kostnader så justeras det och sedan justeras summan som dras från våra respektive konton till vårt gemensamma räkningskonto. Pengarna på räkningskontot rör vi aldrig till något annat även om det är uträknat med en liten marginal så det alltid ska finnas pengar som täcker. Oavsett om det är årets dyraste eller billigaste månad försvinner det alltså samma summa från mitt lönekonto och det som återstår att göra vad jag vill för är också detsamma. Jag vet att en del människor tycker det här är väldigt tråkigt men jag tycker det är praktiskt, bekvämt och betryggande. Jag behöver inte fundera på om jag har råd med saker, jag VET om det ligger utanför min budget eller ej.

Vilka pengar handlar det då om? En vanlig månad, dvs när jag inte är föräldraledig som nu, lägger jag 11300 kr till räkningar, 1200 kr på mat och 500 kr i pensionsspar. Totalt 13000 kronor alltså. Jag får ut mellan 17000-18000 så resterande summa, mellan 4000-5000 kronor, gör jag vad jag vill med. En del konsumerar jag upp men iallafall hälften sparar jag. Det har gjort att jag nu, som föräldraledig, har en buffert på runt 30 000 kronor som jag får använda ifrån ifall jag vill göra något särskilt och föräldrapenningen inte räcker. Som föräldraledig gäller andra summor men förenklat kan man säga att jag och sambon då istället får över 1700 kronor var att göra vad vi vill med.

Vi får våra pengar att räcka till ganska mycket och har ändå pengar över, även som föräldralediga, vad är det vi väljer bort? Framförallt har vi aktivt valt att köra äldre bilar som är billiga i drift och underhåll och som sambon underhåller och lagar själv. Bilen jag brukar kalla min även om den egentligen är vår är en Mercedes från 1978. Den är skattebefriad, rostig på både ett och tre ställen men går väldigt billigt och startar i alla väder. Vi åker inte heller på några märkvärdiga semestrar och har tex aldrig varit utomlands tillsammans. Ledigheter spenderas i regel hemma eller i närområdet. Vår matkostnad är låg eftersom jag är mycket duktig på att laga billig mat, tar tillvara rester och håller koll på extrapriser. Senaste åren har vi känt att vi gått mot en mer medveten konsumtion av matvaror och håller på att vänja oss vid att handla ekologiskt. Detta kommer öka våra kostnader så vi tar det stegvis, framförallt nu under föräldraledigheten är ju kassan tunnare än vanligt. Jag odlar mycket själv och även detta kommer utökas under kommande år.
Andra saker som vi gör för att hålla kostnader nere är att handla second hand fast där handlar det väldigt mycket om att inte vilja bidra till konsumtionshetsen av nya saker och inte så mycket om att spara pengar. Ingen av oss röker eller snusar, jag har varit familjens svarta får där men slutade för gott i samband med min senaste graviditet, och vår alkoholkonsumtion är låg.

Både jag och min sambo kommer från familjer där den ekonomiska situationen varit tuff så för oss har det varit väldigt viktigt med kontroll, att veta att pengarna räcker och veta att det finns marginal. Våra barn ska ha det bra och kunna vara trygga, få det de behöver och slippa oroa sig för ekonomiska vuxna problem, den målsättningen har varit viktig för oss och den förhåller vi oss väl till. Det betyder inte att våra barn får en massa saker,snarare tvärtom, istället försöker vi lära dem ett så klokt förhållningssätt som möjligt till pengar och göra dem medvetna om att saker kostar pengar och att det inte "bara" är att köpa. När jag läser vad jag skrivit om hur vi lever kan det verka som att vi är trista tråkiga typer som inte gör något roligt men det stämmer inte alls. Däremot så försöker vi att vara nöjda med ganska små saker och anpassa oss efter våra livsvillkor vilket jag tror är nyckeln till all sund ekonomi. Jag är lika nöjd nu med mina 1700 kronor över som när summan är 5000 kronor och kan inte säga att jag tycker att jag har det sämre på något vis. Det sitter mer i huvudet än i börsen så att säga. Jag har också haft perioder i livet när summan över varit mycket mindre och överlevt även det, alltid på grund av att jag gjort mitt bästa med det jag haft. Nu när jag närmar mig 40 år så inser jag så otroligt ödmjukt tacksam jag ska vara över att den inställningen alltid har följt mig, det har underlättat mitt liv avsevärt.