måndag 5 maj 2014

Konsten att äga

Sista halvåret har jag läst in mig på rörelsen minimalism. Det handlar om att minimera sitt ägande, att vara nöjd med det man har men även om att vara en generös och tålmodig person. Jag skulle säga att det ganska väl sammanfattar det jag själv eftersträvar ska styra mitt liv. Ibland går det väldigt bra och ibland går det mindre bra, till exempel besökte jag för några helger sedan IKEA och handlade en del nyproducerade hemskheter som jag egentligen inte alls skulle ha behövt. Fast jag skulle ljuga om jag sa att det inte gjorde mig glad också att handla de där sakerna, iallafall en del av dem. Det är svårt att veta var gränsen går för det jag kallar att investera i sin själsliga ekonomi och att konsumera i onödan. Med själslig ekonomi menar jag inköp som gör en glad men kanske egentligen inte är helt livsnödvändiga, till exempel nya gardiner. Vem sliter ut ett par gardiner? Nej precis, de tröttnar man på och sen byter man. Byter man med rimliga intervall och inte varannan månad så tycker jag ändå att det är helt okej; det gör människan gott att pyssla om sitt bo men även det till en viss gräns innan det blir galen överkonsumtion.

Bara för någon dag sedan så läste jag en mycket bra bloggpost om just ägande och minimalism och författaren menar att man måste tänka lite längre när man vill köpa något än till den första och självklara frågan; har jag råd. Om man behöver saken eller ej kan också vara en bra fråga att ställa liksom om det kommer få några konsekvenser att avstå från köpet respektive att köpa. I texten jag läste skulle man även fundera på hur ägandet av denna nya sak kommer påverka en vad gäller tid, ork och energi. För så är det ju; allt vi äger ska tas omhand. Det ska finnas en plats för saken, den kanske kräver underhåll och den har ett syfte som den ska användas till. Orkar jag ta hand om saken på ett bra sätt eller kommer den bara att kosta mig en massa energi och ligga i vägen någonstans och stöka ner i mitt hem? Minimalismen pratar mycket om att "declutter". Det skulle jag översätta ungefär till "avstöka" sitt hem. Man vill reda ut röran och få ordning. I det ingår då att ha så få ägodelar som möjligt för att skapa harmoni och för att inte slösa energi på att hålla på med dem. Själv tycker jag att det låter väldigt klokt. Och svårt. Av egen erfarenhet vet jag att man klarar sig på så väldigt mycket mindre än vad man tror och att det är skönt att veta ganska exakt vilka saker man äger men också att det är väldigt svårt att hålla fast vid det minimala tillståndet när man tex har en familj. Att äga mycket lite och inte förvara saker i förväg krockar också med det populära spåret återbruk, att vara ekonomisk genom att ta emot allt man får osv osv.

Ändå så tror jag att minimalism är en mycket vettig rörelse och att många människor skulle må bättre av det än att stapla saker på hög. Jag försöker själv bli bättre på att inte äga saker, att avstöka mitt hem och inte tillåta att det kommer in fler prylar som kan göra mitt hem stökigt. Det går sådär tycker jag själv då jag under många många år lärt mig att ta vara på det som erbjuds och lagra saker till sämre/bättre tider och hela tiden hålla utkik efter bra erbjudanden eftersom det inte är säkert att man har råd vid ett annat tillfälle. Olika saker som präntats in i en krockar i huvudet när det handlar om att avstå från konsumtion och det känns svårt att veta vilka konsekvenser och följder saker kommer att få. Om jag tex köper den här fina barnjackan nu sparar jag massor med hundralappar. Nackdelen är att jag måste lagra den i minst två år, förmodligen tre och kanske fyra år innan den verkligen kan användas. Hur kommer den att vara i kvaliteten då och hur kommer det att stämma mot säsongen? Jag tror säkert att jackan skulle kunna komma till användning men att lagra den kommer kosta massor med energi eftersom den ska förvaras någonstans och tar plats som gör att det blir trängre än det behöver vara och kanske måste den flyttas ett par gånger osv osv osv. Det jag egentligen behöver göra är att väga vinsten i pengar mot förlusten av energi. Tänker man så blir det hela ganska enkelt och jackan får köpas av någon med ett barn i rätt storlek. Trots det faller jag ständigt i fällan att tänka i förväg vad gäller kläder och lagra på mig i onödan så det är en ständig utmaning, vilket de som förespråkar minimalism också påpekar; det är otroligt svårt att lära sig konsten att äga.

Även om jag inte alltid lyckas och inte helt hunnit definiera för mig själv vad JAG tycker är lagom mycket ägodelar, en del minimalistextremer talar om att 100 saker räcker men det håller jag nog inte med om, så tror jag ändå att jag är på rätt väg. Min magkänsla säger mig att det här är en vettig väg att vandra och jag upplever att mitt sätt att tänka och resonera har förändrats, jag ser fram emot att få se var jag kommer vara med detta om ytterligare ett år!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar