Har idag funderat en del på det här med tacksamhet över vad man har och hur det känns att inte ha det "alla andra har." Jag har ju verkligen fått pröva på det när vårt hus brann ner till grunden i början av 2009 och jag stod där på gårdsplanen med en sovande och lyckligt ovetande baby i barnvagnen, ett skoställ och en hallmatta som sambon hann slita ut. Och det var det. Något mer hade vi inte. Sommaren och hösten tillbringades i ett boende utan tv, radio, diskmaskin, modern toalett inomhus och tvättmaskin. Det var inte så särdeles enkelt när man också hade ett litet barn och jag var så lycklig de första gångerna jag fick använda mina nya vitvaror och använda den moderna toaletten. Lycka!
Tvättmaskinen har sedan dess tjänat väl fram till för cirka tre veckor sedan då den började tjörma och meddelade via en felkod att luckan var öppen. Eftersom luckan faktiskt inte var öppen så förstod vi att något var allvarligt fel och en reparatör tillkallades. Det var lucklåset som inte var okej och nu inleddes en lång väntan på ett nytt. Tyvärr strulade företaget en del, deras interna kommunikation verkar fungera sådär och det gjorde att det hela drog ut på tiden. Men nu så snurrar tvätten därinne igen, som ljuvaste musik för mina öron! Och tacksam är jag över att leva i ett land där moderna vitvaror hör till vardagen liksom över att jag har råd att betala en reparatör för att komma hit och laga maskinen. Som en bonus har jag också råd med försäkringar som gör att jag inte behöver stå för hela kostnaden själv. Det här är inte självklarheter i alla länder på vår jord och inte ens här i Sverige där vi på det stora hela har det så bra är det så att alla har råd att på studs bekosta en reparation av en vitvara eller att köpa en ny om den gamla går sönder. Det är ledsamt tycker jag. Dels för att det är så många som på grund av olika omständigheter inte har råd utan lever med en ständig klump i magen för att man är rädd att något ska hända och dels för att vissa överkonsumerat sig till en sits där varenda lönekrona är intecknad redan innan den landar på kontot. Att ha ont om pengar på grund av olyckliga omständigheter som sjukdomar och arbetslöshet är en sak, att sakna utrymme i sin budget för sparande för att det känns tråkigt är bara idiotiskt.
Det jag framförallt lärde mig av att stå i fullständigt chocktillstånd framför ett brinnande inferno en mycket kall dag i januari 2009 är att det vi egentligen behöver i materiell väg är så mycket mindre än vad vi tror. Men en fungerande tvättmaskin ifall man bor i eget hus är definitivt en av dem och jag upprepar återigen; jag är så tacksam över de möjligheter jag har att se till att jag har det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar