Hade idag glädjen av att få träffa min sons gudföräldrar som passerade vår stad på väg hem till sin stad. De skulle luncha hemma hos en annan god vän som bor nära E4 vilket jag själv inte gör. Det var sedan tänkt att de skulle besöka även oss men resetiden emellan skulle knapra på vår umgängestid. Jag och min vän kom fram till att det vore bättre om jag kom dit och deltog i lunchen. Gudfadern i fråga fyller år i dagarna och vi kom fram till att en tårta vore trevligt! Min vän hade ingredienser till en botten, några bananer och färska hallon i sitt land och jag hade grädde samt hemkokt sylt till fyllning. Helt perfekt! Presenten var två böcker som jag köpt på second hand; en om matlagning i det antika Rom och en äldre bok om kryddat brännvin. Gudfadern är mycket intresserad av både god mat och dryck samt har ett historiskt intresse så jag visste att han skulle bli väldigt glad vilket han också blev.
Jag och vännen som ordnade kalaset är riktiga Snålmödrar bägge två och att med gemensamma krafter kunna skrapa fram en tårta av det vi hade hemma gjorde oss mer än lovligt nöjda. Även presenter köpta på second hand är något vi båda uppskattar att få och gillar att söka till andra då vi har precis samma inställning till överkonsumtionen och produktionen av prylar i världen. Min vän fyllde jämt i våras och min gåva till henne var dels ett brev som beskrev min tacksamhet över hennes vänskap och vad jag uppskattar med henne samt ett vackert smycke i tenn, givetvis köpt på second hand. Värdet i halsbandet liksom i dagens bokpresenter är inte stort, inte heller tårtan och inget som helst pengavärde fanns det i brevet jag skrev. Däremot så är omtanken och tankemödan man lagt ner på hitta passande presenter mycket tydlig och personlig. Motivet på smycket är så specifikt att både jag och min vän vet vad det betyder för oss båda vilket gör det svårt för henne att glömma vem hon fått det av.
Men hur gör man då för att få flyt på detta? Jo, det gäller ju att hålla ögonen ständigt öppna när man besöker en loppis eller second hand. Plötsligt pingar det till och man VET att den här saken blir en perfekt present till någon man känner! Själv har jag också en lista i Excel där jag skriver in de som jag tänkt uppvakta eller köpa julklappar till och eventuella förslag på vad de skulle kunna tänkas gilla. Jag har också med vad jag redan köpt åt dem tidigare så jag inte skaffar dubletter av något. När jag kommer hem med mina fynd märker jag dem med post itlappar eller dylikt så jag vet vem som ska ha vilken grej. Det tar annars en evinnerlig tid att komma ihåg. Ibland hittar jag fina saker som jag inte riktigt vet vem det skulle passa men då köper jag oftast ändå och lägger i mitt presentskåp så brukar det lösa sig efterhand vem som ska få det. Egentligen skulle jag vilja våga tillverka mer av mina gåvor själv men jag har lite för dåligt självförtroende för att löpa hela den linan ut. Blir folk verkligen glada över något jag kan åstadkomma? Jag gjorde en del försök i julas som föll väl ut så jag ska försöka peppa mig själv till en fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar