Less is more

Jag vet inte om jag i alla lägen håller med talesättet "Less is more" vilket alltså betyder att det ofta blir bättre med mindre av något, att man inte ska överdriva. Ofta så är det enkla det bästa men även där till en viss gräns. Det jag egentligen försöker komma fram till är att jag efter ett nära två år långt uppehåll faktiskt har köpt mig nya trosor. Under 2013 så hade jag ett köpstopp som fungerade riktigt bra; jag blev dock tvungen att köpa några par strumpor eftersom jag till sist bara hade två hela par kvar. Egentligen så hade jag nog också behövt köpa trosor men jag blev tjurig och bestämde mig för att dra ut på det så länge som möjligt och det visade sig vara ända fram till nu det! Min samlade kollektion av underkläder bestod då av två välanvända men dock hela par och tre par som var så trasiga att de såg ut att tillhöra ett fattighjon från slutet av seklet. Det kändes som att det fick vara bra nu så på en billighetsaffär inhandlade jag tre par för 50 kronor. Jag har en bekant som köpt mycket underkläder där och varit väldigt nöjd så jag beslöt mig att ta min bekant på orden och ge det aktuella märket ett försök. Än så länge är jag nöjd, passformen är bra och de verkar hålla formen efter tvätt. Jag funderar rentutav på att köpa ett trepack till!

Det är faktiskt något som jag råder personer som funderar på köpstopp att göra; gå igenom förrådet med underkläder och strumpor innan man sätter igång. Vanliga kläder har man ofta ett rejält överflöd av så man klarar sig ett helt år men underkläder och strumpor är något som flera av mina köpstoppsbekanta beskriver som ett problem man upptäckt under vägen. Ett köpstopp handlar om att avstå så självklart ska man inte tokshoppa före ett köpstopp men vissa strategiska inköp skulle jag rekommendera. Att leva utan mascara är inget problem, att leva utan hela underkläder eller rentutav utan om de blir för trasiga för att lagas mer är också fullt möjligt men känns som en besvärligare uppoffring än mascaran. En anledning till att jag hållit ut så länge med att inte köpa nya utan faktiskt laga de jag har ett par gånger och sen även använt dem trots att de är trasiga är att jag velat bli påmind om mycket tydligt att detta är verkligheten för en del människor i landet där jag bor. Det finns personer som i välfärdens Sverige inte har råd med hela underkläder eftersom man måste prioritera annat för klara sig och familjen. Jag tillhör inte den gruppen av människor men jag minns när jag var yngre och nya strumpor var ett inköp som var tvungen att planeras för och kanske inte riktigt rymdes i den månadens budget. Det har varit en härlig känsla att vara så glad och tacksam över de här nya underkläderna och jag hoppas att det är vad som väntar mig i framtiden också; att en begränsad konsumtion gör alla kommande inköp speciella och upplivande istället för att bara passera som ännu en gång där jag drar mitt kort och får med mig en påse hem.