En köpfri dag

En kollega till mig har en väldigt rolig lista vid sin arbetsplats; en förteckning över alla möjliga knäppa och knasiga helgdagar som uppstått genom årens lopp. Vi läser den ibland och skrattar åt det faktum att någon tycker att det behövs en dag när man ska krama en musiker, gläds åt Kanelbullens dag och ryser åt minnesdagen för Förintelsens offer. Vissa dagar känns helt enkelt viktigare än andra och förmodligen så finns det någon som bryr sig om alla dessa dagar, även de knäppa.

I fredags så var det E-handelns dag, alltså en dag då vi ska fira och komma ihåg att handla saker. Det uppmärksammade många företag med erbjudanden av olika slag och det rapporterades en del om saken i media. I lördags var det En Köpfri dag, dvs den raka motsatsen, en dag då man bör avstå från att konsumera. Den passerade desto mer obemärkt och det kan man ju förstå, media lever och tjänar bra på de reklamintäkter man får från handeln. Varför bita den hand som föder en och uppmärksamma att man inte borde shoppa? Många som arbetar med media vill gärna se sig själva som viktiga världsförbättrare och visst, de journalister som vågar åka till Syrien är värda all respekt. Men de som sitter och producerar annonsutrymme för en redan övermättad marknad- not so much.

 

Jag vet inte vem som delar ut datum för dessa olika helgdagar, ifall man får välja själv eller får sig ett datum tilldelat bara. Får man välja själv måste jag säga att det är uppfriskande uppkäftigt att välja 30 november. Första helgen i advent med julafton bara ett skälvande andetag bort, det är nog inte bara en människa som galopperar runt i shoppingcentrum med den senaste löningen brännande i fickan. Att få folk att avstå från att konsumera denna dag är inte bara en bedrift, det gränsar till ett stordåd. För självklart så finns det många som börjar förbereda sig för jul och för att minska stressen börjar med konsumtionen så tidigt som möjligt. Första advent verkar också, om jag ska tro mina sociala medier, ha utvecklats från dagen då man tänder första ljuset till en orgie i julpynt och gulliga arrangemang av olika slag. Själv är jag ofta alldeles för trött och slut av arbetet för att orka haka på pynttåget men jag minns när jag var yngre att jag ofta hade som en febrig förväntan inför den här helgen och att det var SÅ MYCKET man skulle hinna. Nuförtiden struntar jag blankt i det och gör det jag vill och känner för. Den här helgen var jag ensam med båda barnen och hade en uppfart som bestod av 100 % blankis vilket gjorde utflykter av alla de slag helt omöjliga. Det tyckte jag ärligt talat var riktigt riktigt trevligt och skönt då jag inte orkade eller ville åka någonstans då jag också var väldigt förkyld och drogs med en lätt feber.
Istället så hjälpte jag barnet att pyssla ihop en helt återvunnen adventsljusstake som hon mycket stolt sedan kunde tända första ljuset på. Det var grejer det!