Julfunderingar

Jul är verkligen en tid som väcker många tankar om konsumtion då väldigt mycket kring den tyvärr har kommit att handla om just pengar, både för de som har och inte har och allt däremellan.

För länge sedan levde jag tillsammans med en annan man än den nuvarande och vi hade väldigt olika syn på det här med pengar och planering. Jag var för och han var emot; istället skulle det styras av vad man kände för och hade lust att göra. Det innebar i hans värld att man varje månad betalade sina räkningar och sen satte sprätt på resten, oavsett hur mycket eller lite det var. Att spara pengar till månaden efteråt ifall det var mer räkningar då fanns inte på hans karta. Han älskade julen och julklappar men vägrade även här planera det minsta lilla i förväg och allt skulle inhandlas i slutet av december.
Det innebar för mig i min värld att jag fick min beskärda del av ekonomisk oro eftersom han inte engagerade sig ett dyft i saken och sen dessutom blev sur och gnällig när det inte fanns pengar.

Värst var alltså julen eftersom det då skulle betalas julklappar, firas nyår som vi alltid ordnade; läs jag, räkningar och som det ofta är vid årsskiftet en massa MER räkningar än vanligt. Det var inte kul. Framförallt inte eftersom lönen kom dagen före jul så att det gick att sätta sprätt på verkligen allt och sen var januari en lång och ödslig tid med mat från frysen och en sur och gnällig sambo som satt i soffan och tjurade för att det inte fanns roligare mat eller pengar att göra något kul för. Själv var jag ofta ledsen över att inte kunna handla på klädreorna eftersom jag var mycket mer intresserad av kläder då än nu.

Det knäppaste med allt detta är givetvis att jag lät det fortgå och inte tog mer strider med honom om hur vår ekonomiska situation skulle se ut. Vi var visserligen först studenter och sen unga vuxna med jobb; pengarna växte inte direkt på träd, men absolut hade vi kunnat välja på ett annat sätt hur vår ekonomi skulle se ut. Jag är tyvärr dels väldigt snäll och tycker att det mesta inte är något att ställa till bråk om och avskyr också verkligen konflikter. Det ska vara väldigt viktigt för att jag ska börja bråka. För bråka hade jag varit tvungen att göra och jag är inte säker på att det hade gett något direkt resultat. En del måste liksom lära sig den hårda vägen hur det fungerar. Det gjorde han också senare när vi separarerade men det är en annan historia.

Jag kom att tänka på det här när jag hade en diskussion kring juletid med en person som var irriterad över att ersättningar och lön betalas ut så sent i december utan ansåg att de borde komma tidigare så att folk skulle hinna ordna med julen. I mitt fall betalas min lön ut den 23 december och nu som föräldraledig kommer pengarna runt den 20 december. Jag vet inte om jag tycker att en tidigare utbetalning än så vore bra, vilket jag också sa till personen. Pengarna ska ju trots allt mest räcka till de vanliga utgifterna även om många inte verkar tänka längre än julrelaterade saker. Egentligen tycker nog jag att pengarna borde betalas ut som vanligt, i mitt fall då lön den 27 i varje månad. Jag tänker att det skulle kunna ge den positiva effekten att människor inte använder pengarna på fel saker och istället började planera sitt julfirande på ett annat sätt. För det var ju personen jag diskuterade med tvungen att erkänna efter en stunds samtal; att om personens planering varit bättre under hösten hade problemet med pengar till jul inte uppstått på samma sätt. Risken med en förändring av systemet är förstås att folk lånar mer av oseriösa företag via SMS eller dylikt och glappet det första året blir fruktansvärt. Det finns garanterat familjer där en jul skulle saknas eftersom det skulle saknas pengar till den; även om det skulle meddelas i god tid om förändringen så finns det alltid de som av olika anledningar inte kan, vill eller orkar ta till sig förändringar som innebär jobbiga konsekvenser för en själv.

För min förra sambo hade det absolut varit en bra lärpenning att inte ha tillgång till pengarna så nära inpå jul eftersom det då verkligen inte HADE funnits pengar att spendera. Ett helt annat ansvar för att tänka i förväg hade verkligen hjälpt honom i många andra situationer, det gäller även personen jag diskuterade med. Givetvis har staten ett ansvar för att ta hand om sina medborgare och beroende på var man står politiskt kan man ha mycket åsikter om hur det fungerar just nu. Men om det är statens ansvar att betala ut pengar väldigt mycket i förskott för att människor ska kunna konsumera ganska ansvarslöst vet jag inte. Hur det än är så har man även ett eget ansvar för att göra det bästa man kan med det man har och om man ständigt och jämt misslyckas behöver man se över sina strategier. Märk väl att jag menar personer med rimliga ersättningar i form av inarbetad lön eller har en inkomst på annat vis som är rimlig att klara sig på. Utförsäkrade utslitna sjukpensionärer som får en ersättning som inte skulle mätta ens en kyrkmus ska inte betrakta sin situation som något annat än statens misslyckande. Min erfarenhet är dock att det inte alltid är de med minst ersättning som klarar sig sämst, många av dem är överlevnadskonstnärer som klarar att trolla med sina kronor så de räcker många gånger om. En till positiv effekt med flyttade utbetalningar, ifall konsumtionen inför jul skulle sjunka, är att pressen på just den här sistnämnda gruppen skulle minska. Även om man är duktig på att få det lilla att räcka till mycket är det såklart jobbigt att överösas med handelns budskap om vad vi behöver och inte behöver. Det går att stå emot men ibland letar sig ändå budskapet fram och gör ont i hjärtan som gärna vill ge mer men inte har råd. Det kan också vara värt att tänka på.